4 söndag efter Trefaldighet

När jag var ung kunde jag vara ganska hetsig! Allra mest när jag var på fotbollsmatcher! Att se favoritlaget vinna var underbart. Men när det gick dåligt – ja, särskilt när det var en totalt värdelös domare – Då fick han höra det! Av varenda supporter – ”fattar han inte att det var ju det andra laget som gjorde fel!”

Den verkliga beskrivningen av hur det kan låta hör inte hemma i en predikan. Men själva saken är viktig – för i slutändan fungerar ingen fotbollsmatch utan att domaren får vara den som dömer! Inte vi andra. Hur mycket vi än skriker!

Fjärde söndagen efter Trefaldighet har överskriften ”Att inte döma”. Att döma är ett ord som får mig att tänka på både domstolar och fotboll. I de sammanhangen är det självklart att domaren dömer – vad vi än tycker om besluten. Annars blir det kaos.

Det är skillnad på bjälkar och flisor! Det vet varenda svensk – så mycket skog och träd som vi har.

En flisa i ögat gör ont. Ja, det gör ont att få den i tummen med. Men hur det skulle vara att ha en bjälke i ögat kan vi inte föreställa oss. Om vi inte inser att det handlar om en bild av hur vi ser på varandra!

Jesus talar om hur vi människor ser på varandra, och hur lätt vi har för att klistra etiketter på varandra – och döma ut dem som inte är som vi, att vi ser andras brister men vill inte kännas vid våra egna.

Fast det finns en ytterligare dimension i orden om att inte döma. Den tydliggör att det endast är Gud som kan döma oss utan att det blir orättvist eller fel. ”Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.” Där börjar det! Med hänvisning till Guds barmhärtighet och kärlek ger han oss en uppmaning att följa den! Alltså; ”Var barmhärtig, döm inte,… förklara ingen skyldig,.. Frikänn,..”

Och följer vi hans uppmaningar får vi del av den andra delen av hans meningar; — så skall ni inte bli dömda, .. så skall ni inte dömas skyldiga, … så skall ni bli frikända. Ja, då får vi också möta barmhärtighet.

För vem är du, människa, som kan fälla en rättvis dom över din medmänniska! Därför säger Jesus; ”ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.”

För att kunna göra det krävs ödmjukhet, en ödmjukhet inför Gud. Det är den ödmjukheten som vet att inför Gud är vi alla syndare – men att alla ändå är älskade av Gud.

Därför behöver vi se på varandra ur ett annat perspektiv än det som helst vill bedöma, etikettera och fördöma. Det handlar om att söka efter Guds perspektiv. I episteln får vi ett sådant perspektiv: ”Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag.” Detta bibelord kan man också få höra vid en vigsel – som en bild av hur kärleken bör vara; ömsesidig – utan beräkning om några fördelar för sin egen del. Eller som Paulus också skriver: ”Överträffa varandra i ömsesidig aktning.” (Rom 12:10)

Det handlar inte om en tävling, där någon utses till vinnare och andra till förlorare. Det handlar om Guds barmhärtighetsperspektiv – det som styrs av kärlek som når längre än vi någonsin kan förstå. Vi är kallade att både söka denna kärlek och att leva i den – för Gud, för varandra och för hela mänskligheten. I det lilla och i det stora.

Gud vare tack för hans kärlek, barmhärtighet och nåd mot oss alla. Ge oss mod att följa hans väg och kärlek.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.