3 söndagen i Fastan

3 söndag i fastan och jag ska inte predika alls. Men funderat har jag och tänkt att jag har ju en gammal predikan på lager. Här kommer den.

Hur ser det ut på ett torg?

Torget är tänkt som en öppen plats där människor kan röra sig fritt mellan olika delar. Här får många plats. På många håll i världen är torgen fulla av människor som rör sig mellan de olika marknadsstånden – det är där de handlar sina varor, säljer och köper, träffas och pratas vid.

Ibland har jag hört människor säga att nutidens livsstil och idéströmningar lever på ett torg. Allt ska vara öppet och fritt, vi ska kunna röra oss fritt mellan olika idéer och tankar allt efter vad som lockar oss mest för stunden. Den som ropar högst eller lockar bäst vinner just nu.

Vi kan ju leka med tanken att också trons villkor är att leva på ett torg. I någon mån finns det belägg för detta i denna söndags texter. Torget blir då en plats där vi rör oss i olika sammanhang och möter olika typer av utmaningar, som ofta både utmanar vår tro och direkt hotar den. Då blir vårt liv en kamp för att både söka, finna och behålla tron. Men vår Herre finns med oss i detta sökande.

Profeten Jesaja säger:

”Rätten trängs tillbaka, rättfärdigheten stannar på avstånd, ärligheten snubblar på torget, redbarheten kan inte komma fram.

Ärligheten snubblar på torget. Hela denna del av GT-texten känns som en modern reflektion över tillståndet i världen, bland politiker och beslutsfattare, eller bland dem som bara har makt genom mycket pengar. Allt det som maktens och rikedomens lockelser drar med sig förvränger en människas sinnelag så att hon inte längre kan se att även de små, små lockelserna är en del i det stora förfallet. Nu som då kan vi inte annat än tro att Herrens dom blir hård.

Torgets villkor är att allt kan vara sant – eller ingenting. Det är du själv – eller den du låter tolka åt dig – som bestämmer vad som är rätt för stunden. Det innebär att en traditionell kristen tro får en svår uppgift att knäcka – hur hålla fast vid trons sanningar, det Guds ord som vi har fått med oss genom Bibeln och den kristna traditionen? Torgets villkor säger ju att du kan plocka fritt bland alla gobitar…

Det är ingen överdrift att säga att det är och kommer att vara en kamp som inte kan vinnas i första taget. Det kan dock vara bra att vara medveten om att detta inte är något nytt! Jesaja talar om den kamp som Herren kämpar med människorna och Paulus talar i episteln om hur vi ska hämta styrka hos Herren.

Både Jesaja och Paulus talar här i bilder som för tanken till en forntida eller medeltida riddarutrustning, alltså en militär krigsmundering. ”Han klädde sig i rättfärdighetens harnesk och satte segerns hjälm på sitt huvud, klädde sig i hämndens dräkt och svepte sig i harmens mantel.”

Riktigt begripbara blir väl inte orden om rättfärdighetens harnesk och segerns hjälp, hämndens dräkt och harmens mantel ens i ljuset av episteln. Och vi måste inse att den något krigiska bilden beskriver den oerhörda kamp som kämpas – en kamp om människans själ, och en inre kamp inom oss själva också.

Om vi försöker göra oss en bild av den rustning som Paulus ger i episteln blir det lätt att vi får en uppfattning att vi i varje situation i livet måste vara så väl rustade att ingenting ska kunna rubba oss. Och det är ju väl så om vi kan se allt detta som bilder av det vi får kämpa med och vad Gud kan ge oss för hjälp under vägen.

Det är ju ett härligt ord att ta till sig: ”Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft.” Och när vi har tagit oss igenom hela uppräkningen av Guds fantastiska vapenrustning avslutas det med orden: ”Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga”.

Det är viktigt att lägga märke till dessa ord. De gör det nämligen tydligt att även om den kamp som jag har att kämpa är min egen så är jag inte avskuren från yttervärlden, jag är inte ensam med denna kamp. Det är samma kamp för alla som vill leva sitt liv i tron på Jesus. Om vi fastnar för mycket i bilder av den vapenrustning som vi behöver för att klara av alla frestelser på vägen är det faktiskt risk att vi går där igenom torget i full riddarutrustning – helt ointagliga för intryck, och totalt omöjliga att beröras av andra människors liv och behov.

I evangeliet ser vi detta genom Jesus. Som alltid är det han som visar oss vägen. I evangeliet är det trängsel kring Jesus: ”Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom”, ja det var till och med så mycket folk att hans lärjungar tyckte att han pratade strunt när han sa ” Vem rörde vid mina kläder?”

I trängseln i folkmassan fanns det en människa som sökte sig fram till Jesus bara för att få röra vid honom. Hennes motiv var en önskan att bli frisk ifrån sin obotliga sjukdom. Och det räckte för att hon skulle bli frisk, bara genom att röra vid hans kläder.

Jesus märkte att det utgick kraft från honom. Någon hade sökt hans hjälp, utan ord och han vill veta vem det är – inte för att (som hon trodde, skälla på henne) utan för att kunna möta henne ansikte mot ansikte för att bekräfta henne och hennes tillfrisknande. Som alltid möter Jesus en människa i nöd med ord som ger tröst, kraft och tro.

Tänk om Jesus gjort sig oberörbar där mitt bland människorna? Då hade vi inte fått berättelsen som visar varför Jesus Kristus redan har utkämpat vår kamp och vunnit seger! 

Reflektion 2013: Vi får inte ta orden om Guds vapenrustning så att vi rustar oss till tänderna med alla fromma tillbehör som finns så att vi blir okänsliga för det mänskliga mötet med varandra.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.