3 söndagen i Advent

3 Söndagen i advent. 

”Så lyder Herrens ord” ”Så lyder det heliga evangeliet”. När vi läser bibelorden i våra gudstjänster ger vi uttryck för att det inte bara är berättelser om människors liv eller diverse livsfunderingar som någon gång skrivits ner av människor som haft erfarenheter av Gud. Vi ger orden en annan dignitet än våra vanliga ord som vi hör och läser och har omkring oss jämt. De säger inte: Så har Herren Gud sagt en gång. De säger: Så säger Herren – hans ord sägs till oss idag!

Jesus säger i evangeliet idag ”Hör, du som har öron.” Det kan bli en utmaning till oss att den tredje söndag i advent lyssna efter vad det är som är Guds ord till oss också idag. Gud är inte tyst. Gud har inte sagt allt han ville säga. Men för att kunna lyssna behöver vi vända oss mot honom, låta det som är vårt eget här och just nu möta honom. Annars blir texterna bara något vi läser eller lyssnar till och predikan en bunta sammansatta ord utan större visdom eller mening. 

Tredje söndagen i advent tar upp Johannes döparen och hans roll. Vi kallar honom vägröjare – en som förbereder vägen för någon annan viktigare. Jesus talar också om Johannes på det viset. Han är ”Elia som skulle komma.” Jesus knyter an till en tradition som sa att innan Messias ankomst ska den store profeten Elia återvända för att förbereda hans ankomst.

Men Jesus bryr sig inte om att förklara vad han menar med att Johannes är den Elia som skulle komma. I stället uttrycker han sin besvikelse över folkets ovilja att se och höra det Gud tydligt visar dem. I stället för att se Johannes döparens ökenliv och asketiska livsföring som ett tecken på att han hade en särskild kallelse att tala till människors behov av omvändelse så kallade de honom besatt. Han var för from, alldeles för mycket fundamentalist.

Men när Jesus kommer och fullt ut deltar i människors liv, i deras glädje och fest lika mycket som sorg och bekymmer så kallas Jesus frossare och suput, vän med landsförrädare och horor och hemska människor.

De som vände sig mot Jesus var ofta de mest lärda, de som undervisade andra om Guds vägar och som genom studier i skrifterna (Bibeln) och många års andligt ledarskap skapat sig en position i samhället. Det behövs inte mycket för att se att det är samma typ av människor som vände sig mot Johannes döparen, och samma typ av människor som vänt sig mot Guds profeter i alla tider. Gamla Testamentet är fullt av sådana berättelser, och förmodligen hittar vi mängder av liknande berättelser genom historien, också kyrkans historia. 

Hur kan en människa vara en Guds röst i världen?

Att det självklart handlar om makt är en sak. Men idag struntar vi i det. I stället kan vi fundera över vad det är som gör att vi lyssnar till en människa och vad det är som gör att vi absolut inte vill lyssna. Mitt i det kan vi också fundera över följande fråga: Hur kan en människa vara en Guds röst i världen?

Johannes döparen dyker upp som en enkel ökenpredikant, men han talar så många dras till honom. Johannes är dock långt ifrån en modern talare och livscoach som stryker människorna medhårs. Johannes talar om behovet av omvändelse. Han kallar sina åhörare huggormsyngel och hotar med att varje träd (människa) som inte bär frukt ska huggas ner och brännas upp.

Så börja med att bära frukt, lev så som ni har blivit lärda! Sätt igång! Börja om! Vänd om! Nöj dig inte med att ha en massa synpunkter på nöden i världen. Sitt inte kvar i TV-soffan och sug på tummen! Gör något! Tror du verkligen att världens ledare med sina vackra ord om miljöförbättring kommer att kunna eller vilja göra något i praktiken? Gör något själv!

Johannes utmanar till handling. Sluta gå bort från Gud genom era liv! Gå ut ur er inkrökta själviska livsstil och börja leva så som Gud har kallat er till.

Så kommer Jesus och säger samma sak. Men, som Johannes själv sa, så är Jesus den som är mer radikal än han. Han talar inte bara om omvändelsen, om att leva ett liv närmare Gud. Han visar också hur det går till – genom att närma sig människan i hennes allra djupaste och svåraste livssituationer – de som är utanför, som ingen annan vill vara med, den som är döende eller sjuk och smittbärande.

Johannes döparens ord utmanar till handling och påtalar också människans alltför vanliga ”normaltillstånd” – som syndare i avsaknad av Guds förlåtelse och barmhärtighet. Men vem står ut med att höra något sånt? Vem är han som kan ta på sig rollen av predikanten och profeten som talar ord från Gud om människornas synder så att de förstår och vill omvända sig och börja på nytt? Vad vet han om mitt liv?

Så lyder Herrens ord! Profeten Malaki talar om att Gud ska sända profeten Elia – och vi inser att det är därför som denna text läses på tredje advent, som en koppling till Johannes döparen. Men orden i Malaki handlar om ”Herrens stora och fruktansvärda dag” – alltså domen, den yttersta dagen. Den nye Elia, alltså Johannes, skall få i uppgift att vända ”fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna…”

Är det vad Johannes gör när han predikar om domen som människor ska undvika genom att bekänna sina synder och omvända sig till ett liv efter Guds vilja? Vänder människors hjärtan till varandra? Barnen ser till sina föräldrars liv och föräldrarna till barnens. Ingen ovänskap, utan kärlek och närhet som det är när det är som bäst mellan människor. Och då är vi också nära Gud.

En mesig ”kärlekspredikan” passar inte Johannes döparen. Det passar inte heller in på Jesus. Han är inte den alltid förstående, snälle och goa mänskan som bara talar om Guds kärlek. Jesus är ingen tönt! Han är Guds Son, utsänd i världen för att visa oss att Gud vill något med oss, att Gud inte vill att vi skall krossas av vare sig våra synder eller världens elände. Vi kan ju trosbekännelsen, den som talar om vem Jesus är. Det är lätt att använda de vanliga orden, de som vi otaliga gånger har lyssnat till om Jesus som dött för våra synders skull och uppstått från döden för att ge världen liv. Och vi kan säga ”Så lyder det heliga evangeliet” och svara ”Lovad vare du Kristus”.

 

Men vad händer sen?

Tredje advent handlar om att röja vägen, att förbereda oss för det som kommer. Eftersom det är nära jul går det lätt att tänka att vi ska förbereda oss för julens budskap om frälsaren Jesus Kristus. Vi väntar på Guds röst som förkunnar för oss att livet är värt att leva därför att Gud själv har levt samma liv som vi. Det är en god tanke och värd att hålla fast vid. Men kan vi höra detta och lyssna in och ta emot det som något som förändrar våra liv för alltid? Så lyder Herrens ord! Kan vi ens höra en enda mening av direkt tilltal från Gud utan att hela vårt liv tar en annan riktning?

 ”drivna av helig ande har människor talat ord från Gud.” Det står i söndagens epistel. Och direkt efter orden förkunnades: ”Så lyder Herrens ord” – och vi svarade: ”Gud, vi tackar dig.”

 Kanske ska vi försöka låta denna tredje advent bli en utmaning till oss att lyssna efter Guds röst i vår tid. Vi har tillgång till Bibeln och kan läsa det han gjort och sagt. När vi gör det och förväntar oss att höra hans tilltal så kommer vi att höra de ord han redan talat, som ord han talar idag. Men jag tror också att Gud alltid placerar ut människor i världen, människor som här och där dyker upp och talar ord från Gud – om tillståndet i världen eller bara i våra egna liv. Kanske är de inte ens några talare utan bara de som gör det som Johannes döparen predikade och Jesus både predikade och visade i handling – visar andra väg till Gud genom sina liv. 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.