3 söndagen i Advent

Tredje söndagen i Advent. En äldre predikan som jag gjort om en del…

Bana väg för Herren! Gör stigarna raka! Röj bort allt som är i vägen! Kompromissa inte!
Budskapet på tredje advent innehåller ett tydligt allvar. Tillståndet i den värld som vi lever i är allvarligt! Profeternas ord är skarpa när de talar om hur vi människor missköter både oss själva och världen runt omkring oss. Johannes döparen är en av dessa profeter – han som står i öknen och ropar ut budskap om omvändelse och bot därför att Guds rike är på väg. Han vill förbereda människorna, hjälpa dem att se vilka hinder som finns i deras liv för att de ska kunna ta emot Gud när han kommer.
Men är de beredda? Vill de bli upplysta av kunskapen om Guds vägar? Vill de bli en brinnande fackla som lyser för andra som annars skulle gå vilse? Eller är de själva vilse?

Tredje söndagen i Advent handlar om brinnande längtan att världen skall bli hel – och att det ska börja här och nu i våra egna liv.

I varje tid finns det profeter som ropar ut Guds budskap till oss människor. De som vi känner från Gamla Testamentet är, liksom Johannes döparen, bara några av alla dessa Guds språkrör. När vi hör dem eller läser vad de har sagt kan det hända att vi känner igen oss själva och vår egen längtan efter att våra liv ska vara meningsfulla, och att den värld som vi lever i inte ska vara en sån förskräckligt ond plats att vara på. Men det kan lika gärna vara så att vi ryggar tillbaka och tycker att de bara håller på med skrämselpropaganda när de manar till besinning, omvändelse eller något annat som kräver vår helhjärtade insats.

Profeten Jesaja talra om längtan efter en bättre värld – och att detta är något som Gud kämpar för. Det känns som om Jesaja talar om en tid som alla människor längtar efter men ännu inte har fått se. Det är en tid när tyrannerna är borta, de där hänsynslösa människorna som om och om igen dyker upp i historien för att bevisa att den som har makt och pengar kan göra vad som helst för att få ännu mer. Och allt naturligtvis på bekostnad av andra.

Men det behöver inte vara så övertydligt. Också vi vanliga människor har gott om möjligheter att bära oss åt. Vår tids enorma exploatering av vanliga människors liv genom media gör att det ibland känns som ingenting får kallas eller vara heligt längre, allt kan dissekeras och snackas sönder. Hur mycket är då våra liv värda egentligen?

Jesaja säger att Herren skall låta den tid komma då döva hör, blinda ser, förtryckta får sin frihet och får jubla i glädje över att Gud äntligen har befriat dem. Men denna befrielse hör ihop med en person – Jesaja kallar honom ”Israels helige” – men vi kallar honom Jesus Kristus.

Kan det vara så att Jesus är den som kan befria människorna? Till och med Johannes döparen som tydligt markerat att han trodde på Jesus blev ändå lite fundersam: ”Är du den som skall komma eller skall vi vänta på någon annan?”
Svaret Jesus ger är en hänvisning bakåt – till profeterna. Vad är det som de har talat om? Jo, om att människor skulle bli befriade – eller som Jesus sa: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går…” Det enda Jesus kunde visa på var just uppfyllelsen av de tecken som profeterna talat om.

Ibland tror människor att allt det som predikas i kyrkan handlar om att vi ska bli mer andliga, mer troende, mer perfekta. Men det är intressant att påpeka att Jesus själv nästan alltid talar om människors vanliga liv – om sådant som vi själva talar om, om hälsa, relationer, om vår längtan efter ett drägligt liv. Men han sätter alltid in det i ett nytt sammanhang: Detta ditt liv vill också Gud vara med i!

Men ibland står Gud och ropar utan att någon tycks höra. Profeternas berättelser har genom tiderna varit berättelsen om människors dövhet – vi vill inte höra – och vår blindhet för vi vill inte heller se det som finns rakt framför oss..

Jesus säger om Johannes döparen: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som har fina kläder finns i kungapalatsen. Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet.”

Mer än profet – det är vad Jesus säger om Johannes döparen. Johannes pekar på Jesus – han är en budbärare som bär fram ett budskap till folket om att Guds rike är nära och att den som vill komma närmare Guds rike skall vända sig till Jesus.

Här kommer som avslutning några rader som liknar en profets röst – de är hämtade ur en bok av den katolske prästen Anders Piltz och handlar just om denna adventssöndag. (Jag hoppas att jag inte får bannor för att citera det i skrift; i predikan skulle jag läst det högt.)

Anders Piltz (Som regnet och snön – ett kyrkoår):
”Vi är mätta på den civilisation vi lever i, som trött letar efter glädje där den inte finns, som vill ockupera till och med vår fantasi med sin idiotkultur men gör vår själ allt tommare, som gett oss större valfrihet än någonsin men gjort oss vilsnare än någon tidigare civilisation, det samhälle som inte längre ger oss några ideal att leva upp till men producerar läroböcker i etik som efter femhundra sidor mynnar ut i budskapet: man kan göra som man vill, vad tycker du?”

”Och före de två största högtiderna i kyrkoåret, påsk och jul, går kyrkan ut i öknen för att möta Gud och vänta på Honom som skall komma. I dag går vi ut tillsammans med Jerusalem och hela Judeen och trakten kring Jordan i öknen för att besinna oss och bekänna vår synd och skuld. Och vad är det vi får hör? En profet och mer än en profet. Han är så långt man kan komma från vår tids insmickrande kursledare och gurus som satsar på det egna jaget. Rösten av en som ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. Han kallar sina åhörare huggormsyngel. Han hotar med att varje ofruktsamt träd skall huggas ner och brännas upp. Han kräver sinnesändring, omvändelse bot.”

”Han pekar på någon som är större än han, någon som är ännu radikalare. Den vi väntar på. Jesus Kristus, han som så ofta karikeras som en snäll tönt utan krav, alltid förstående och överslätande. Så är det inte: han kommer med helig Ande och eld, som skiljer agnarna från vetet.”

 

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.