3 söndag efter Trettondedagen

Tredje söndag efter Trettondedagen. Först kort inledning: (Allt detta skrev jag inför en predikan 2009)

Hur viktig är själva tron – i oss? Vad innebär den? Varifrån kommer den?

Dessa frågor kanske finns hos många. Denna söndag handlar om att tro på Jesus och har fått den utmanande rubriken ”Jesus skapar tro.” Själv har jag i predikan tänkt fundera över en bit av det tema som finns i alla dagens texter – nämligen att Gud vill vara en kraft som räddar alla som tror, och att inte fastna i frågor som ”vem tror mest eller bäst.” För alla människor, också vi, är i många stycken mycket svaga i tron.

Predikan

Om Salomo uttrycker en bön till Gud om att hjälpa alla som ber, och föra ut kunskapen om honom till alla folk, så talar Paulus om det samma som en kunskap utifrån evangeliet om Jesus Kristus – att var och en som tror får del av Guds kraft som räddar, nämligen evangeliet (om Jesus).

Till sist visar Jesus det i handling och ord. Den ödmjuka och förtvivlade bön som officeren ber till Jesus är ju inte en bön för en älskad hustru eller barn utan för en tjänare, en sådan han snabbt skulle kunna ersätta. Och han förstår att Jesus har krafter till förfogande som han ber Jesus om att använda.

Jesus tar honom som ett exempel på en stark tro: ”inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro.”

Och Jesus säger detsamma som Salomo och Paulus: Många skall komma från öster och från väster… när de hör talas om det Gud gör genom den som tror på Jesus.

Jesus lägger dock till en brasklapp: ”Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför.”

Tillbaka till Salomos önskan att alla människor skall få höra om: Guds ”stora namn, din starka hand, din lyftade arm” för att ”Då skall alla jordens folk lära känna ditt namn och frukta dig, så som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är helgat åt ditt namn.”

Jesus säger att det kommer att bli så som Salomo ber om. MEN han säger också att vi inte kan berömma oss av att ha fötts in i ett särskilt sammanhang. De som ser sig som de ”riktiga” troende har funnits i alla tider. De fanns väl representerade i de grupper av skriftlärda som Jesus ofta debatterade mot liksom i hopen av människor som lyssnade till den som gav mest i utbyte.

De finns idag i många läger – både under tveksamma kategoriseringar som ”fundamentalister” eller ”liberala” eller vad som helst. Somliga vill läsa in varje bibelord som något absolut och färdigt – fast varje ord i svensk modern översättning uttrycker något som översatts ifrån 2000 år gamla skrifter eller ännu äldre.

Andra börjar i den andra änden och utgår ifrån att vår tids tolkningsmönster är de enda relevanta – också för så gamla tider att de nya mönstren inte kan tillämpas utan att göra våld på det gamla.

Paulus säger att evangeliet är en Guds kraft som räddar var och en som tror. För att det inte ska bli så teoretiskt kan vi göra om meningen utifrån dagens evangelium. Då kan den lyda så här – som den kanske skulle ha tolkats av den officer som kom hem och fann sin tjänare fullt frisk efter mötet med Jesus:

”Jesus är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken.”

Jag tror att officeren förstod att Jesus längtade efter att möta den typ av tro som han gav uttryck för. Vi kan i varje fall förstå det av det spontana uttryck för besvikelse som Jesus uttrycker – först att han aldrig mött en så stark tro bland dem som kallades Guds folk, Israel. Och han går vidare med att öppna Guds kraft för alla folk genom att säga att det kommer att finnas folk från alla jordens hörn vid himmelrikets fest – medan de som såg sig som självklara huvudgäster hamnar utanför.

Visst kan vi förstå att Jesus många gånger blivit besviken på det folk som Gud valt till att bära fram frälsaren i världen. Jesus är ju född in i deras liv, deras historia, deras tro – som ett svar på deras längtan och Guds löften. Vi har också uttryck som i dagens evangelium om att ”rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför” som av korkade människor ibland använts som en anledning att förkasta all judendom och förfölja alla judar.

Låt oss därför inte vara korkade. Redan Salomo ber Gud om att ”alla jordens folk” ska förstå vem Gud är – för att de ska kunna tillbe honom. Jesus använder mötet med den romerska officeren till att tala om att Gud vill nå ut till alla människor för att bereda alla plats i himmelriket. Det Jesus inte gillar är alla försök att ta patent på vad som ska kallas ”den enda rätta tron, ”den enda sanna kyrkan”, ”de enda sanna uttolkarna av tron” eller liknande dumheter.

Och Paulus uttrycker den troendes stora erfarenhet av Guds nåd, precis som Martin Luther gjorde – att alla våra försök att försöka bevisa för andra att vi har rätt tro är värdelösa. Att alla våra försök att bevisa för oss själva att vi inte duger inför Gud är fullständigt meningslösa. För den som fått tron som gåva av Gud är den en ”kraft som räddar” och uttrycket ”den rättfärdige skall leva genom tron” blir ett ord som tröstar oss när vi misslyckas med våra goda föresatser.

Men eftersom vi idag inte använder ordet rättfärdig på samma sätt som förr kanske vi måste försöka sätta oss in i hur vi ska tolka det idag. Alltså: Vad betyder: ”den rättfärdige skall leva genom tron”? Vad betyder det för dig? Hur skulle du förklara detta för den som inte förstår vad Bibeln menar med ordet rättfärdighet?

Eller bara den enkla frågan: Hur långt räcker det med att bara säga: Jag tror! ?

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.