22 söndag efter Trefaldighet

Vad är att bli förlorad? Och frälst – räddad?
Dagens predikan som den skrevs – även om den blev lite annorlunda när den väl hölls…

Det finns en enda anledning till varför Kyrkan och kristendomen finns! Den anledningen går att uttrycka på många sätt. Idag kan vi kalla det ”Frälsningen”. Frälsningen beror på Jesus, och den handlar om att han vunnit seger över död och mörker för evigt. Och att jag som döpt och kristen lever mitt liv här på jorden i ett löfte om det eviga livet där mörker och ondska inte har någon makt.

Striden mellan mörker och ljus pågår ständigt. Vi kan också kalla det kampen mellan ont och gott. När ljuset inom oss sviktar går vi under, övervinns av mörkret. Fysiskt och psykiskt, andligt och på alla sätt under. Men allt det som ljuset står för – godhet, kärlek, gemenskap, hopp – motverkar mörkrets och ondskans makt inom oss och i hela världen.

Två små bibelord från dagens texter:
Jesus sa: ”Vandra medan ni har ljuset så att mörkret inte övervinner er!”
Profeten sa: ”Kom… låt oss vandra i Herrens ljus.”

Det är skillnad på mörker och mörker samt på ljus och ljus. En liten glödlampa är en sort ljus – det inre ljus som en människa kan bära på och vara buren och ledd av är något helt annat. Fast ljusets funktion är alltid densamma – att kasta ut mörkret!

Alla, ja nästan alla filmer, serier, fantasy etc skildrar kampen mellan mörker och ljus – ont och gott. Vi har det i Harry Potter, Sagan om Ringen, Star Wars, böcker och filmer som oerhört många har fått med sig på vägen. Men också i hjältefilmer och serier där hjältarna ofta har en egen inre kamp med sitt eget mörker. För det inre mörkret är det många som kämpar med.

Och alltid vet vi vad som händer när mörkret tar över. ”May the force be with you” – ja den goda kraften. För den mörka kraften tar över ditt liv och alla andras. Mörkret slukar allt på sin väg. Samtidigt – när ljuset står emot, när ljuset inte blir förorenat av mörkret, så står det som segrare till slut. Ungefär som det enkla som vi gör när vi går in i ett mörkt rum och trycker på strömbrytaren. Vips – så är mörkret borta.

Men visst kan det se mörkt ut ibland. Men påskens första psalm berättar: Sv Ps 146:2 – påskens psalm:

”Här var mellan ljuset och mörkret en strid.
Dock segrade ljuset för evig tid.
Nedstörtad är döden (och tron står opp
Bland jordiska öden med himmelskt hopp.)

Döden är nedstörtad! Det handlar om Jesus och hans uppståndelse. Kraften i hans uppståndelse är som ett starkt ljus som spränger sin väg genom det kompakta mörker som är dödens mörker. Det är där som han visar vem som är Frälsaren! Han som brutit dödens makt. För trots allt mörker som fortfarande finns, och all död som aldrig verkar ta slut så tror vi att Jesus räddar oss från dödens mörker till det eviga livets ljus. Det betyder helt enkelt: Döden skrämmer inte längre!

Jesus är det ljus som vi bärs av. Genom dopet har vi fått ett inre ljus, ett frö till evigheten. Och det har vi på grund av det som Jesus gjort när han självmant gick in i det mörkaste av allt mörker – döden. Hade han varit kvar i döden skulle inga kristna finnas. Ingen kyrka. Ingen tro som vi känner den.

Men nu har han uppstått. Mörkret – hur mörkt det än verkar vara – har inte övervunnit ljuset. Johannes evangelium 1:5 ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”

Jag tänker mig att vi kan använda en enkel bild från vardagen för att ha med oss tron på uppståndelsen och ljusets seger över mörkret:

Varje morgon, när ljuset från solen börjar lysa sin väg genom vårt höstmörker, kan vara en bild av det hopp vi har om frälsningen. För varje dag som vi får vakna till en ny dag är hoppet kvar. Hoppet för världen och för dig och mig. För Jesus lever!

I den mörkaste natten börjar lovsången. (se Psalt 108:3 ”jag vill väcka morgonrodnaden” – 1917)

Kommentera gärna det jag skrivit