Vägval för världen och Sverige

Det finns anledning till oro och bekymmer för den här världen som vi kallar jorden. Tiden går obönhörligen vidare, men våra vägval är i många stycken avgörande för framtiden.

Demokrati fungerar så att vi som är väljare utser våra företrädare i allmänna val. När det är som det ska fungerar det i varje fall så att det går att byta ut en dålig regering vid nästa val.

Men demokratins spelregler kan sättas ur spel när dåliga ideologier kommer till makten. Det borde räcka med att påminna om att Hitler valdes vid allmänna val och sen såg till att ändra författningen. Vi vet hur det blev. Tyvärr är det många dåliga strömningar i tiden nu som visar att vi inte har lärt oss läxan. Ungern, Polen, Österrike, Italien. Antalet Nationalistiska regeringar ökar. Och till råga på allt har världen begåvats med Donald Trump. I min mening är han farligare än de flesta andra just utifrån USAs särskilda maktroll í världen. Där har vi vant oss vid att USA oavsett hur bra de lyckats så har de i varje fall varit en utpost mot sämre alternativ som Ryssland och Kina. Men när man kan uppleva Putin som minst lika bra ledare som Trump visar det bara på hur illa det är.

Jag tror på demokratin. Men den behöver också skyddas mot dem som vill den illa.

I det kommande svenska valet är det därför min skyldighet att värna demokratin och motarbeta varje försök till isolering, främlingsfientlighet, rasism och rädslor för det annorlunda. Det är sådant som göder extremism och får vanliga folk att börja tro att också vi måste gå den vägen. SD är inte det svar som Sverige behöver. Inte heller de vägar som de två andra största partierna valt för att tro att de kan värva röster. I stället frångår de sin identitet och blir mer och mer till brickor i ett spel som bara får vår del av världen att bli en sämre plats att leva i.

Det finns gott om plats!

Du är inbjuden till fest! Och det finns gott om plats också!

Festerna duggar tätt så här års. Det är studentfester, födelsedagar, dopkalas, bröllopsfester, och snart också midsommarfester. De flesta fester har det gemensamt att någon vill fira något viktigt i sitt liv, i sina barns liv eller bara för att det är roligt att träffa vänner och umgås.

Tänk att vara bjuden till fest! Att bli inbjuden känns ofta som ett privilegium – att också jag är viktig för dem som ska fira något. Och som det är vid alla sådana fester är maten och gemenskapen något som tillsammans gör en god fest.

Nästa helg är jag bjuden på bröllopsfest! Och jag har köpt biljett ända upp till Sundsvall för att kunna vara med. För det är en av mina kusiner som ska gifta sig och det är viktigt att kunna representera min familj där.

Men alla kan faktiskt inte komma, fast de vill. I dagens evangelium är det på något sätt tvärtom. De som var bjudna visste om det sedan länge. Men av någon anledning så ville de inte komma fast de egentligen kunde. Och vi känner också igen oss i det – ibland vill vi inte fast vi kan, och kommer med ursäkter för att slippa säga som det är.

Men nu handlade evangeliet egentligen inte om våra mänskliga fester utan om hur Gud kallar människor till sitt rike, och för att vi ska förstå lite av det använder Bibeln sig av bilder av en festmåltid som väntar. Det är inte så få som är kallade! Det är en enorm skara av alla dem som genom dopet i Kristus kallas till den stora måltiden i himmelriket eller – för att det ska bli mer begripbart – till den lilla måltidsgemenskapen i den lilla församlingskyrkan.

Jesus berättar att när den stora festen skulle börja så ville de inbjudna inte komma. Men allt var ju förberett och färdigt, inte kan man låta maten gå till spillo, och hur kul är det att hålla fest utan deltagare?

Det är då som inbjudningen förändras. ”Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta.” Det spelar ingen roll att de inte nåtts av någon inbjudan – ta hit dem, för de kommer att uppskatta en gratis festmåltid. Och när festsalen börjar fyllas av alla trashankar och den här världens minst viktiga människor säger tjänarna att det ännu finns plats för fler – och de får ge sig ut igen tills festsalen är helt fylld.

Ännu finns det plats! Varje söndag firar Kyrkan över hela världen Jesu uppståndelsedag, med olika former av gudstjänster i varje världshörn. Den gemensamma tanken är att mötas till fest – och att träna oss för den himmelska festen genom att ta emot Ordet om Jesus, evangeliet som befriar, den helige Ande som hjälper och leder oss genom livet. Gemenskapen i gudstjänsten är den gemenskap som kommer från Gud till oss och som ger oss gemenskap med varandra.

Och det finns gott om plats!

I nattvardens måltid samlas och koncentreras gemenskapen när vi får ta emot brödet och vinet, Kristi kropp och blod till syndernas förlåtelse och evigt liv.

Det är ord som sägs, som vi hör gång på gång, och som varje gång är en kallelse till gemenskap med Gud OCH en bekräftelse från Gud som säger att han vill oss och våra liv, att han har kallat oss till sin himmelska måltid – en gång vid tidens slut.

Och ännu finns det plats! Orden kan få vara en påminnelse till oss var och en om att inte glömma bort vår inbjudan. Men också en påminnelse, just genom den berättelse som Jesus gav oss, om att Gud inte nöjer sig med en svepande ursäkt när vi inte dyker upp. För i den himmelska måltiden får alla plats, UTOM de som inte vill.

En liten extra påminnelse alltså om att lyssna till Guds kallelse. Och i den ligger också en utmaning att på samma sätt som Jesus gjorde, se dem som ingen annan vill se, bereda plats åt dem som andra tror har hamnat utanför bara för att de ser ut på ett visst sätt eller för att vi tror att de inte tillhör den skara som är bjuden.

Här ligger en stor och allvarlig kallelse till Sveriges alla kristna, inte bara till vår lilla skara. De strömningar vi känner av i samhället drar längre och längre ifrån den syn som Jesus visat oss i förhållande till fattiga, sjuka, invandrare, ja till allt som verkar vara svagt. Föraktet mot svaghet och annorlundaskap leder rakt ner i fördärvet, som de gamla predikanterna skulle ha sagt.

Det är en tröst inför himmelrikets fest att vår Herre, Jesus Kristus sagt att han åtminstone kommer att ta emot alla dessa sina minsta bröder och systrar. Och de som inte vill komma får inte heller vara med på hans fest. Som han själv sa.


2 söndag efter Trefaldighet den 10 juni 2018

Högmässa i Herråkra kyrka

Psalmer: 754, 688, 323, 728, 731

Snart slut

Snart är det slut med den här webbplatsen. Efter 8-9 år med väldigt olika intensitet i skrivandet här är det snart dags att avsluta. Framåt hösten lägger jag ner.

Ni som läst – ni är inte så många och nätet svämmar över av tyckare. Ni hittar säkert vad ni behöver ändå.

Ni som inte läst – till er behöver jag inte säga något.

Men nu är det sommar.