Nu har den kommit! Vaddå? Stiftets förslag till indelningsändring för pastoraten inom Linköpings kommun. Det ska bli två eller tre pastorat, tycker de. Och anför en mängd vackra ord om strukturer, framtid, undersökningar, sociologi, förvaltning, om närhet och församlingars möjlighet att fungera i framtiden.
Med försändelsen fanns också ett stycke som biskop Martin Modéus skrivit om kyrkosyn, om församlingsliv och gudstjänst. Enligt skrivelsen från stiftet så menade man att också det biskopen skrivit låg i linje med förslaget. Så jag tittade efter för att se om jag kunde läsa ut det.
Men nej, det kunde jag som väl var inte! Det jag fäste mig vid framför allt i biskopens skrivning var orden om att behålla centrum, Kristus, livet i församlingen och tron. (Nej, jag citerar inte!). Men av detta fanns inget i stiftets papper. Bara förordningar, förvaltning, vackra ord om styrning, ekonomi, ledning, strukturer.
På ett sätt kan jag strunta i vad stiftet skriver och bara tycka som jag gör. Men jag gör inte så. Jag säger emot! Trots att jag vet att de hittills slagit dövörat till. I materialet kan jag läsa lite om vad som sagts i möten med berörda pastorat. Men också tydligt att stiftet valt att inte ta hänsyn till vad många av oss sagt. Vi ska väl veta vilka som bestämmer! Och att vi bara är lokalpatrioter som inte vet vårt bästa. Antagligen är det så.
Landeryds församling vill inte vara med om det här. Inte jag heller. Men vi tvingas in i ett pastorat som kommer att bestå av åtta församlingar, ca 62.000 medlemmar. Och den stackars domprosten måste hålla ihop detta samtidigt som han ska som domprost finnas med i stiftssammanhang, åka på domprostmöten, etc. Och inte kommer han att vara ensam om att få detta. Växjö tänker sig hela kommunen som ett pastorat. Jag säger – de är inte kloka!
De tycker att de är kloka som ser något jag inte vill se. Jag tycker de är korkade som inte ser att det enda de egentligen fäster blicken på är saker som INTE är i centrum för kyrkans liv. I stället för ett centrum kring tro och Kristus blir det centralisering där det enda som bär handlar om pengar och vem som ska besluta. För när man samlar ihop så mycket som man tänker sig av strukturer under ett enda administrativt tak och styrelse och en ´kyrkoherde så kan man bara få det resultatet. Det kommer inte att finnas varken tid och ork och så småningom inte heller vilja att bry sig om något mer…
Så då är det bara att hoppas att det kan fortsätta att finnas folk i församlingarna som firar sin gudstjänst och bär sin tro högt.
Är jag pessimist?
Ja! I det här fallet.