2 söndagen i fastan

2 söndagen i Fastan med tre meningar för dagens predikan:
”Stig upp och ät, annars orkar du inte hela vägen.” 
”Den som tror sig stå stadigt skall se till att han inte faller.”
”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”

Maria, du vet hon från Magdala; Johanna; förvaltaren Kusas fru, Susanna och en massa andra kvinnor som jag inte ens har namnet på. Alla dessa fanns i staben kring Jesus! Jesus och de tolv lärjungarna vandrade ju från stad till stad och från den ena byn till den andra för att förkunna.

Det kanske är läge att försöka få en mer nyanserad bild av hur det kan ha sett ut. Kanske har vi mest bilden av Jesus och de tolv i tanken, och vi ser dem framför oss gående på dammiga vägar från den ena byn till den andra. Men Lukas berättar också om de andra, som väl är. För hur skulle det sett ut om det inte funnits alla dessa kvinnor omkring dem? Vem skulle laga maten? Fixa kläderna när de gått sönder på kaktusarna? Hålla ordning på planering, inköp, ja allt det där som männen aldrig hade fått lära sig…

Idag fick vi faktiskt en bild som berättar om dem som var runt Jesus. Lukas räknar upp ett antal kvinnor. De flesta sådana som Jesus botat från olika sjukdomar. Flera av dem hade redan varit utstötta från sina familjer på grund av deras sjukdomar eller sätt att leva. Så när Jesus befriat dem följde de helt enkelt med honom vidare.

När profeten Elia flytt ut i öknen av rädsla för sitt liv när motgångarna var som störst, vakade Guds ängel över honom och gav honom mat och dryck. ”Stig upp och ät, annars orkar du inte hela vägen.”

Nej, inte ens Jesus och hans lärjungar kunde vara utan mat och dryck på sina vandringar. Kvinnorna runt Jesus var kanske inga änglar men de var lika hängivna som apostlarna i sin tro och iver att följa med Jesus överallt – och de hjälpte också till med sina tillgångar.

Ibland blev de bjudna på fest. En dag var de hos fariséen Simon. Och när hela följet med Jesus drar in hos Simon kommer också flera andra med. Också en kvinna med tvivelaktigt rykte. Gråtande smörjer hon in Jesu fötter med balsam och tårar och torkar med sitt hår. Pinsamt Jesus! Fattar du inte vad det är för en?

Jesus fattar alltid vilka vi är. Han ser mycket djupare än vad vi kan ana. Så när vi faller för frestelsen att bara se till de ytliga bedömningarna blir Paulus ord till församlingen i Korinth ett mycket bra ord att fundera över: ”Den som tror sig stå stadigt skall se till att han inte faller.”

Simon var säker på sin goda status. Och definitivt säker på att han kunde se ner på kvinnan vid Jesus fötter. Och Simon faller som en sten sjunker till havets botten. Från sina höga hästar, sitt högmod och självsäkerhet. Det finns inte någon plats för det hos Jesus. En enkel liknelse om efterskänkt pengaskuld skär genom hela Simons sätt att resonera. Vem är det som älskar mest? – Den som fått mest efterskänkt – den som fått mest kärlek!

”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.” och ”Dina synder är förlåtna.” Det är allt Jesus säger till kvinnan som tvättat hans fötter. Men det är också allt hon behövde höra. I hans ord ligger inte bara hans makt och möjlighet att förlåta synder och befria människor till ett nytt liv. Det handlar också om hans uppriktiga glädje och tacksamhet mot kvinnan för det hon gjort mot honom. Tvättat hans trötta fötter, visat på ett ordlöst sätt sin längtan efter att bli befriad av den ende som hon visste kunde hjälpa.

Det är inte alltid så lätt att tro. Precis som livet är en kamp så är också tron en kamp. Det går inte att skilja liv och tro åt. Ibland är livet sådant att vi inte varken vet upp eller ner. Vem som helst kan bli rädd. Den stora profeten Elia var rädd! Skulle inte han vara uppåt efter de stora och märkvärdiga handlingar han gjort åt Gud som profet? Och aposteln Paulus, han som gett upp hela sin karriär för att förkunna Jesus för sina landsmän som ofta inte ville lyssna och definitivt såg till att få honom i fängelse för sin tros skull. Han skriver om prövningarna och svårigheterna som självklara, men också att Gud inte ska låta oss prövas över förmåga. Håll fast vid honom bara, så går det ändå, tycks han vilja säga.

Men vad säger han till sådana som Simon? Ja, vi ska nog lyssna noga där också. För hur ofta är inte vi som Simon? Jesus förebrår inte Simon. Men han visar tydligt att gästfrihet inte är detsamma som att bjuda på mat. Utan kärlek till dem vi möter, oavsett vilka det är, så blir våra goda gärningar tomt skryt. Den som tror sig stå högst i rang kommer också att falla längst!

Tillbaka till alla dem som följde Jesus på hans vandringar. Det var en brokig skara. De tolv lärjungarna, som hade olika bakgrund, olika lätt att ta till sig det han lärde dem. Men alla räknades. Också alla de som mötts av den kärlek som Jesus gav åt dem genom att göra dem fria från sjukdomar eller synd och skam. De gav honom allt sitt tillbaka.

Jag tror vi ska se våra liv som kristna i den tid vi lever nu och framöver i ljuset av det liv som Jesus levde med sina lärjungar. Det var ingen homogen skara. Varken de tolv lärjungarna eller kvinnorna i gänget kom från de fina familjerna. De var ett resande folk som hade ett uppdrag tillsammans med herren Jesus. Att förkunna evangeliet om Guds rike till alla dem, vem som helst, som ville ta emot det.

Och Jesus befriade dem alla.

Ursprungligen Högmässa i S:t Hans kyrka 2013 och även publicerad då här; Texter 2 årgången: 1 Kungab. 19:1-8, 1 Kor 10:12-13, Lukas 7:36-8:3

Psalmer: 31A, 393, 399, 4:2-3

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.