2 söndag i påsktiden

2 söndag i påsktiden. En gammal predikan kan jag lämna, ocensurerad dock..

Ur dagens epistel: ”Hans bud är inte tunga, eftersom alla som är födda av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.”
Detta låter stort och trosvisst! Har vi bara kärleken till Gud och tror på honom skall vår tro besegra världen – och Guds bud är ju inte tunga för den som tror på Jesus.

Men låt oss inte ha för bråttom att göra det för enkelt för oss – eller ge upp när vi tycker att dessa ord knappast stämmer in på oss.
Vi kan i stället titta på Petrus i dagens evangelium och fråga oss hur det var ställt med honom i hans stora och starka tro?

Jesus frågar honom tre gånger om han älskar honom mer än de andra. Varje fråga påminde Petrus om de gånger han i nattens mörker och mitt ibland främmande och skrämmande människor förnekade all kännedom om Jesus över huvud taget.

Det var ju han som skulle visa världen hur stark hans tro var – han visste ju att Jesus var Messias, världens frälsare. Ingen skulle kunna bekänna honom starkare och av mer glöd än Petrus.
Men kanske har ingen någonsin heller förnekat Jesus så djupt som Petrus.

Vad gör man med sådana misslyckade personer? Kan Jesus lita på Petrus?
För varje gång Jesus frågade ”älskar du mig” svarar Petrus ett tydligt ja! Men det tog emot att svara även den tredje gången på samma fråga.

När Jesus fått Petrus svar ger han honom ett uppdrag: ”För mina lamm på bete.” ”Var en herde för mina får.” Jag vill att du ska vara ledare för min kyrka. Du är särskilt utvald – alla de andra kommer att veta om det och respektera det.

Var sitter då respekten för det ledarskap som Petrus fick? Jo, i vetskapen om att han är som vi – och trots det låter Jesus honom få börja om och ger honom ännu mer än vad han hade fått med sig från början.

Det är som när profeten Jeremia stod och tittade på hur en krukmakare gjorde sina krukor vid drejskivan. Det gick inte alltid så bra. Den form som krukmakaren hade i sin tanke blev inte alltid rätt. Lerkärlet misslyckades med att bli rätt. Men det blir inte bortkastat – han formar helt enkelt om det ”till ett nytt kärl, så som han ville ha det.”

Jesus formar om Petrus genom att ställa den viktigaste frågan av alla: ”Älskar du mig?” Jesus sa inte: ”Ångrar du nu Petrus att du var så oförsiktig och feg att du förnekade mig?”
Nej, Jesus visste det redan. Varför påminna om det som redan bränt in så svåra erfarenheter i Petrus liv?
Bara: ”Älskar du mig?”

Episteln idag talar också om detta – ”den som älskar fadern älskar också hans barn.” Vi kan frestas att tro att episteln ger oss möjlighet att bli lite ”viktiga” med vår tro eftersom det sägs att den ska ”besegra världen.” Men om vi då kommer ihåg Petrus – hans tro, hans fall, hans upprättelse – så blir det lättare för oss att ta till oss detta lilla uttryck: ”den som älskar fadern älskar också hans barn.”

Vi kan inte skilja den kärlek till Jesus som Petrus ger uttryck för ifrån kärleken till Fadern – tron som sådan handlar ju om relationen till Gud – han som är både Fadern, Sonen och Anden. Det viktigaste ordet för varje relation är kärlek.

”den som älskar fadern älskar också hans barn.”

Den som undrar hur det är att leva som kristen skulle kunna få svaret: Lär känna Petrus! Se hur han dras iväg med Jesus och lär känna honom genom flera års gemenskap – också tjat och gnabb, även om det inte står så mycket om det i evangelierna. Se hur Petrus mer och mer framstår som den som ska leda de andra när Jesus inte längre är med. Se hur Petrus misslyckas totalt i den första stora prövningen. Se hur Jesus ändå vill ha med honom och att det enda Jesus då vill veta är – älskar du mig?

En sådan kan Jesus lita på. Och den som fått så stora felsteg förlåtna kan aldrig någonsin möta en annan människa på något annat sätt än med kärlek. Som Jesus sa en gång (och det var inte om Petrus): Luk 7:47

Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.”

Eller som Herren säger genom Jeremia: ”Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer.”

 

(denna predikan hölls den 15 april 2007 – några ledtrådar:

Högmässa i Madesjö, söndagsgudstjänst i Hälleberga
Texter 2 årgången: Jeremia 18:1-6, 1 Joh. 5:1-5, Joh. 21:15-19
Psalmer: 147, 664/668, 472, 94, 339/313
Hälleberga: 147, 204, 472, 94, 313.

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.