2 söndag i Påsktiden – Gud formar om

 

Profeten Jeremia stod och tittade på hur en krukmakare gjorde sina krukor vid drejskivan. Det gick inte alltid så bra. Den form som krukmakaren hade i sin tanke blev inte alltid rätt. Lerkärlet misslyckades med att bli rätt. Men det blir inte bortkastat – han formar helt enkelt om det ”till ett nytt kärl, så som han ville ha det.”

Och profeten förstår vad budskapet från Gud är: ”Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels folk.” Gud kastar inte bort. Han formar om.

Petrus trodde att han visste att Jesus var Messias, världens frälsare. Han var bombsäker. Ingen kunde bekänna honom starkare och av mer glöd än Petrus.

Men kanske har ingen någonsin förnekat Jesus så djupt som Petrus. Lerkärlet Petrus, ledaren, misslyckades med att bli rätt. Det blev ju bara fel!

Hur skulle Petrus gå vidare? Ja, vad gör man med sådana misslyckade personer? Kan Jesus lita på Petrus? Är inte han förbrukad nu?

Petrus får lära sig vad Jesus gör med den som sviker. Men det sker inte på det sätt som det skulle vara lätt att tro. I mötet med honom som han tre gånger förnekat får han nämligen en förnyat förtroende, ett ännu tydligare uppdrag än tidigare. Trots det han gjort.

Jesus förebrår inte Petrus. Han älskar honom tillbaka till sig. Han formar om honom för nästa steg.

Det enda Jesus gör, är att fråga Petrus tre gånger om han älskar honom mer än de andra. Varje fråga påmindes Petrus om de gånger han i nattens mörker och mitt ibland främmande och skrämmande människor förnekade all kännedom om Jesus över huvud taget.

För varje gång Jesus frågade ”älskar du mig” svarar Petrus ett tydligt ja, fast det tog emot att svara även den tredje gången på samma fråga.

När Jesus fått Petrus svar förtydligar han Petrus uppdrag: ”För mina lamm på bete.” ”Var en herde för mina får.” Han markerar: Jag vill att du ska vara ledare för min kyrka. Du är särskilt utvald.

Petrus är som vem som helst av oss. Vi kan ha våra föresatser, höga ideal och stor längtan efter att visa vad vi kan. Men precis som för Petrus så kan vår vilja krackelera, och vår svaghet bli synlig både för oss själva och för andra.

… Det blev inte som vi tänkt. Det blev inte ens som Gud tänkt. Eller var det bara ett prov för att Gud skulle kunna forma om oss? …

Vi vill ibland bli något annat än vi verkligen är. Petrus kände och visste att Jesus ville något extra med honom. Men han var inte beredd på den press som han skulle ställas inför, där han till slut tre gånger hade förnekat att han alls kände Jesus. För vi är sällan förberedda på allt som kommer i vår väg. Och ibland blir svagheten orsak till ett rejält magplask i våra liv.

I Evangeliet formar Jesus om den misslyckade Petrus genom att ställa den viktigaste frågan av alla: ”Älskar du mig?” Jesus sa inte: ”Ångrar du nu Petrus att du var så oförsiktig och feg att du förnekade mig?”

Nej, det visste Jesus redan. Varför påminna om det som redan bränt in så svåra erfarenheter i Petrus liv? Bara: ”Älskar du mig?” Och kärleken från Jesus formade och följde Petrus vidare från den stunden.

Berättelsen om Petrus visar hur Jesus ser på oss var och en. Alla är vi önskade och kallade att tillhöra honom. Var och en med en viktig roll, som vi också har att upptäcka. Ingen är oviktig och ingen är ofelbar!

Men Jesus har gett oss det som vi kallar ”korsets och uppståndelsens evangelium” – påskens rop som segervisst ropar, han är uppstånden, han lever! Han var död, men han lever. Och vi ska dö, men vi ska också leva. Leva med honom ända in i evigheten. Som det står i psalmen vi började gudstjänsten med: ”Nu är helat vad vi felat och Guds nåd i ljuset bragt.” (ur psalm 147 v 3)

Eller som Herren säger genom Jeremia: ”Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer.”

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

2 söndag i påsktiden den 3 april 2016
Högmässa Lenhovda, Gudstjänst i Älghult
Texter 2 årgången: Jeremia 18:1-6, 1 Joh. 5:1-5, Joh. 21:15-19
Psalmer: 147, 217:1-3, 472, 94, 313/339

blåsipporW

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.