2 söndag efter trettondedagen

2 söndag efter Trettondedag jul

”Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.”
Tänk om det kunde vara så enkelt varje gång vi undrar om vi kan fortsätta att tro på Jesus! Enligt de flesta underökningar tror ju inte svenskarna på Jesus – möjligen på något de kallar Gud. Så nog kan man tänka tanken att Jesus skulle visa oss mer av sin härlighet så skulle vi säkert ha lättare att tro.

Men den tanken får oss lätt att söka efter häftiga upplevelser och speciella, helst vetenskapliga bevis. Vi har blivit lärda att man ska göra så. Men hur långt leder det oss i sökandet efter den tro som gör oss till glada och hoppfulla människor? Jag är övertygad om att tron kommer på ett annat sätt än det vi vanligtvis föreställer oss.

I dagens första text möter vi den berömde gudsmannen Moses. Moses vill gärna se mer av Guds kraft i sitt liv. Därför ber han att få se Guds härlighet men får då veta att det inte går att göra hur som helst. ”Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.” Så Moses får inte se Guds härlighet, men det hindrar inte Gud från att ge honom mycket. Det Gud säger till Moses är sådant som många människor fått uppleva när de önskat få se mer av Gud. Han ber dem att se sig omkring, se allt det som Gud redan gör och har gjort i deras liv. Hur ska de kunna se Guds härlighet, möta Gud i all sin kraft om de inte kan se att hans kraft redan omger dem?

Så blir människans längtan efter Gud också en del av den kamp som Gud för med oss. När vi ber om de stora undren vill han först att vi ska erkänna de små, vardagliga undren. Han vill ge oss möjligheten att kunna ta emot det stora, ofattbara, hans härlighet. Men vi kan inte bestämma över Guds vägar.
Evangeliet berättar om en jättelik bröllopsfest. Festen höll på att kollapsa – vinet tog slut. En skam för brudgummen och risk att festen skulle komma av sig.

Jesu mor griper in i denna situation. Hon talar om för sin son att vinet är slut. Men han hade inte tänkt sig gripa in. ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.”

Det kan låta som att han inte vill eller bryr sig, men det handlar helt och hållet om det enkla faktum att vi inte kan bemästra Gud. Men vi kan å andra sidan lita på att han vet vad som behövs – och att det kan löna sig att inte ge upp.

Maria går till tjänarna och säger till dem: ”Gör det han säger åt er.”
Och Jesus säger:
– Fyll kärlen med vatten.
– Ös upp och bär det till bröllopsvärden.

Undret sker och festen fortsätter, alla är nöjda och glada. Ingen av festdeltagarna tycks ha lagt märke till vad som egentligen hänt. Förutom Jesu lärjungar, hans mor Maria och tjänarna. Alla dessa visste vad som hänt. Därför säger evangeliet: ”Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.”

Vi ser att Jesus gärna delar människors glädje och fest. Ibland blir förkunnelsen om Jesus så fokuserad på att han ser de svaga, botar de sjuka, tar emot de utstötta att vi skulle kunna tro att allt som har med Jesus att göra handlar om livets svårare sidor och att kyrkans enda viktiga uppgift i samhället handlar om att trösta och hjälpa människor i nöd och sorg.

Här behövs en mer nyanserad bild av livet och av Jesus. Många människor – sådana som inte känner honom – tror att allt som har med kristen tro att göra handlar om att försaka allt som kan uppfattas som roligt. Någonstans i bakgrunden finns det bitar av en förkunnelse som så mycket pekat på människors synd och skuld att det inte blivit något utrymme kvar för det förlösande budskapet. Det är mycket lätt att missförstå när man inte orkar lyssna färdigt.

I söndagens epistel finns det en mening som visar hur Gud vill visa sin härlighet för oss. Det är genom Jesus, och han har gjort allt för vår skull. Bland annat står det: ”I Jesus Kristus och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser – så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss.”

På bröllopsfesten i Kana i Galiléen flödade Guds nåd över människor utan att de egentligen visste om det. Vattnet som blev till vin räddade festen och människors glädje. Jesus ville dela deras glädje och därför hjälpte han dem. Det förlösande budskapet blev där en handling som visade Jesu lärjungar vem han var. Det förlösande budskap som vi behöver höra och ta emot är att Gud har låtit all sin vishet och klokhet flöda över oss när han sände Jesus Kristus till oss för att köpa oss fria, befria oss från våra överträdelser, misslyckanden, synd och skuld. Och det betyder bland annat: Att leva i tron på Jesus är att ta vara på den glädje som han ger oss. Varje dag ger han oss små bevis på sin närvaro. Vi behöver lära oss att se dem och tacka Gud för allt han ger. Tacksamhet, glädje och Guds nåd hör ihop.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.