16 söndag efter Trefaldighet 2015

”Lasaros, kom ut!”

Jag tror inte vi riktigt kan föreställa oss vad som hände med Lasaros där han låg i graven. Vi vet ju inte hur det är att vara död. Vi vet att vi en gång kommer dit, men vi lever nu. I döden har vi inte varit. Men att gå åt andra hållet – från att vara död till att leva?

Vi kan inte skapa liv ur död. Men Gud gör det. En explosion av livskraft in i något som varit totalt dött! Och Lasaros gick ut ur sin grav.

Människorna runt Jesus såg vad som hände. De hade både sett och hört saker om Jesus. Men de var inte beredda på att Lasaros skulle kallas ut ur sin grav. De nöjde sig ju med att konstatera att det var trist att Jesus inte hade kommit tidigare, för då hade inte Lasaros behövt dö.

Men Jesus är mer än en som kan rädda någon från att dö. Han är den som räddar oss från Döden – med stort D. Att tro på honom är att leva i en visshet om att ingenting är så stort och svårt i våra liv att inte Guds kraft kan nå in.

Det räcker i det lilla, vanliga livet, vanliga dagar när inget särskilt händer och det räcker när allt blir kaos och omöjligt. Och det räcker ända in i döden. För där har han redan varit. Men döden hade inte makt över honom. Bibeln säger att döden inte kunde hålla honom kvar.

Att vara kristen är att tillhöra en gemenskap som har sin grund hos Jesus. I dopet fick vi den grunden. För dopet är inte bara en vacker handling utan också en livförsäkring! Den handlar om att vi får del av det liv som bara Gud kan ge oss. Det livet är inte bara det vi ser här och nu. Det livet räcker längre, för det finns för oss varje dag i våra liv och både in i döden och ut ur den!

Marta och Maria var systrar till Lasaros. Alla tre var mycket nära vänner med Jesus. Därför var systrarna extra ledsna. De visste ju att Jesus hade kunnat bota deras bror. Men han kom för sent – trodde de!

Jesus kommer aldrig för sent! Den här gången ville han visa att hans kraft var mycket större än vad de någonsin hade trott. Och han ville också visa att allt tal om att en gång få ta emot ett evigt liv i himlen hos Gud inte bara var vackra tankar, utan verklighet. Till Marta hade han sagt: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet.” Han kanske skulle kunnat lägga till; ”man du kan inte föreställa dig hur fantastiskt det är förrän du är där.”

I söndagens mässa läser vi alltid tre olika bibeltexter. De kommer från olika tider. Den första tas från Gamla Testamentets tid, långt före Jesus. Men många gånger talar texterna om sådant som vi förknippar med Jesus. Hos profeten Jesaja idag talades det om det eviga livet och uppståndelsen: ”Dina döda skall få liv igen, deras kroppar skall uppstå. Vakna och jubla, ni som vilar i mullen!”

Den andra texten kommer alltid från Nya Testamentet, från något av de brev som skrevs under kyrkans första tid. Idag skrev aposteln Paulus om den kraft som finns i tron, men som inte han själv äger, eftersom kraften kommer från Gud. Och han avslutar med att säga: ”Jag vet ju att han som uppväckte herren Jesus skall uppväcka mig med Jesus…”

Att vara kristen är att tro detta – Jesus lever med mig och i mig och för mig – och genom honom skall jag få leva även när jag dör.

Tredje texten kallas evangelium. Det kommer ifrån någon av de fyra bibelböcker som berättar om Jesus. Ordet evangelium betyder ”det glada budskapet” – de goda nyheterna. Och de goda nyheterna handlar alltid om Jesus! Om hur Jesus finns till för var och en av oss. Ända in i döden! För det var ju dit han också gick för att för alltid besegra dödens och mörkrets makt.

Korsmärkt - kyrka förstås
Korsmärkt – kyrka förstås

Varje söndag är som en påskdag! Vi möts i gudstjänsten för att påminna oss om att Jesus en gång uppstått från de döda för att ge oss liv. Och det är i det livet vi lever här och nu. Men inte bara för oss själva. Precis som Jesus hela tiden levde för andra vill han också att vi skall följa hans exempel. Att vara kristen innebär därför aldrig att strunta i hur det ser ut i världen runt omkring oss. Vi är en del av den och varje människa är älskad av Gud. Också de som inte har en aning om det.

Så det är inte bara enkelt att leva som kristen. Det är precis som allt liv – det har sina sidor. Men det jag har med mig i min tro är vissheten och vetskapen att Gud bär mig, han som älskar mig mycket större än vad jag någonsin kan förstå. Och att det räcker längre än till det här livet.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

/Denna predikan är delvis skriven med tanke på konfirmandernas första samling…/

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.