13 söndag efter Trefaldighet

13 söndag efter Trefaldighet.
”Öga för öga och tand för tand.” Redan från sandlådan känner vi igen det – det är lättare att ge igen och ta till nävarna än att släppa en oförrätt.   Varför lär vi oss aldrig?!!  Är vi så säkra på att Jesus inte förstår vad han pratar om?

Vänd den andra kinden till. Gå en extra mil med den som tvingar dig, ge åt den som ber dig, älska era fiender och be för dem som förföljer er…

I en massmedial värld med Facebook, Twitter, Youtube, TV, radio, tidningar etc blir de små och stora konflikterna och katastroferna, morden och skandalerna vardagsmat i våra liv. Men vad gör vi med all denna information? Och vad gör den med oss?

Visst, den där elden härjar ju i Kalifornien – inte här, och offren i den senaste veckans alla illdåd i Egypten, Syrien, Irak, Indien, var ju varken våra grannar eller släkt. Även om vi här i församlingen ber för dem varje vecka så är vi inte där. Och här är vi väl trygga? Och vi gör väl inte sådana hemska saker?

Det är väldigt lätt att skjuta världens elände ifrån sig. Vi matas med det hela tiden och ibland påverkar det vårt omdöme.

  • Vi kanske inte orkar ta in allt – ”De är inte kloka de där..”  – ”håller de på fortfarande…”
  • Vi stänger av – ”Det händer ju inte här”
  • Vi blir arga och känner oss oerhört engagerade – ”så hemska de där människorna är, de borde ju avrättas hela bunten…”

Jo, vi hör liknande reaktioner både här och där – öppet eller förtäckt skapar det både förakt, likgiltighet och främlingskap.

Men hur kan vi göra det som Jesus ber oss om – och hur ska vi klara av att se allt elände in på knutarna utan att bli avtrubbade?

Mose gav folket följande utmaning’:
”Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet. Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land.”

I den gamla mosaiska lagen i GT, den som Israel fick genom Moses fanns det många bestämmelser. En av dessa bestämmelser handlade hur man skulle hantera lån och skulder. Vart sjunde år skulle alla skuldsatta och slavar bli fria – därför kallades det sjunde året avskrivningsåret.

Men Herren vet att det är lätt att kringgå lagens bud, till exempel genom att vägra ge någon lån när det närmar sig avskrivningsåret. Det skulle ju innebära samma sak som att ge bort pengarna! Därför får de ett förtydligande: ”Akta dig för den gemena tanken…” – att utnyttja systemets kryphål för att slippa ta ansvar för din nästas behov.

Paulus skriver också om skulder – ”Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen.”

Den som följde anvisningarna om att avskriva skulder visste förmodligen också varför – det handlade om att ”öppna sin hand” för andra människors behov, eller med andra ord att visa sin medmänniska kärlek i handling. Den sortens kärlek kan slösas med hur mycket som helst. Men Paulus säger också att vi kan ta emot den kärleken hur mycket som helst, det blir aldrig för mycket.  

Detta försöker Jesus förklara genom att berätta hur viktigt det är att öva sig i kärlek i de situationer som verkar mest omöjliga. När vi är trakasserade, ignorerade eller utsatta på något sätt, är det svårt att inte börja tänka ut en hämndaktion eller tycka synd om sig själv. Men, som Jesus säger, det är inte särskilt märkvärdigt att älska dem som älskar oss eller hälsa på dem som vi vet hälsar på oss.

Därför är det en oerhörd stor utmaning att leva som kristen i vår tid. Världen snurrar inte längre kring var och en av oss och vår tro, vårt hopp och vår kärlek till Gud och dem vi har närmast oss. Vi kan inte heller stirra bara på den kommande befrielsen i evigheten. Vi måste lära oss att leva här och nu.

Allt HAR kommit mycket närmare. Vi har fått mer kunskap om hur det står till hos andra människor, sådana vi aldrig mött, än någonsin. Och mycket av det är inga bra saker att höra talas om. Men Gud har ju alltid vetat det. Och alltid önskat att vi människor ska lära oss att leva med varandra.

Därför får vi inte ge upp, stänga av, bli rädda, eller ta till nävarna – utan i stället träna oss i att förstå vad vi kan göra för att förbli öppna för våra medmänniskor.

Slutordet från Jesus är: ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.”

Jesus kan Inte säga något annat! Han kan inte uppmuntra oss till att ge avkall på något av det som han gett oss. Men han vill inte bara att vi ska gotta oss med att ta emot hans kärlek – utan ge den vidare på alla de sätt och de platser och tider som är möjliga. Som Jesus skulle ha gjort.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.