11 söndag efter Trefaldighet

”Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Jesus levererar i evangeliet idag en svidande kritik mot folkets andliga ledare.  Visst har han tilltro till den kunskap och den undervisning som ledarna gav till folket. Men de missköter sin egen roll, sina egna liv och lever inte som de lär. Dessutom ser de ner på alla andra och tror att allt redan är färdigt, därför att de utgår ifrån att de redan har fått reda på all kunskap som Gud ville ge till oss människor. Därför förstår de sig aldrig på Jesus.

Jesus säger om dem: ”De säger ett och gör ett annat.” Därför säger han till folket: ”Handla inte som de gör.” Nej, lär er att ta vara på de ord som Gud har gett er. Allt han har sagt och gjort är inte för att vi ska bygga upp ett system av regler och påbud där Gud belönar dem som lyckas bäst med att visa upp den frommaste fasaden. I stället vill han lära oss att det handlar om liv! Liv i tron på Jesus Kristus.

Och kanske måste vi börja i det allra mest banala, enkla, nämligen detta att vara människa. Var finns människans värde? Finns det kanske i det vi lyckas att åstadkomma?

Nej så är det inte. Men ibland blandar vi ihop vårt grundläggande människovärde med våra prestationer. Därför säger jag:

Vårt mänskliga värde finns i sig självt redan från början därför att vi är människor. Och livet i tro handlar om att bli allt mer mänsklig och därigenom bli mer lik vår Herre Jesus Kristus. Och komma närmare Gud.

Evangeliet om Jesus Kristus är ett livsförvandlande budskap, inte ett regelverk. Men kanske är det så med många människor, att de i likhet med fariséerna på Jesu tid inte har så lätt att komma in i denna livsförvandling. Det är ju mycket enklare att sätta upp några mätbara mål som att bara man läser sin Bibel eller bara man ber eller bara man går till kyrkans gudstjänster tillräckligt ofta och är snäll mot de sjuka och fattiga så är allt bra.

Och allt kan vara bra. Men ibland undrar jag om vi har lyckats stoppa det livsförvandlande budskapet under mattan samtidigt som vi tror att vi gör allt vi kan för att den kristna tron skall kunna leva vidare.

Dagens kärva text från profeten Jesaja visar att Gud är missnöjd med folket därför att de inte vill förändra sina liv. Därför säger han:

”När ni lyfter era händer i bön vänder jag bort blicken. Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte. Ni har blod på händerna. Tvätta er, rena er! Låt mig slippa se era illdåd. Sluta göra det onda och lär er göra det goda.”

Och Jakob säger i episteln: ”Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste.”

När församlingen samlas till gudstjänst finns det många saker som är viktiga. Vi har Bibelordet som läses och förkunnas, bönens språk som öppnar vägar både in till vårt inre och till Guds hjärta. Vi har sånger som berättar och sånger som bara är en lovsång till Gud och vi har nattvardens mystiska möte med honom som vill mer med våra liv än bara att vi kommer hit just nu.

Det finns tillräckligt många varningsord i dagens texter för att vi ska kunna ana att Gud vill något särskilt med oss var och en. Jesus vill inte att ord som frihet, frälsning, förlåtelse och glädje skall bara vara ord som vi slänger oss med när vi kommer till kyrkan utan något som också får plats i våra liv.

Denna söndag 11 efter Trefaldighet hette förut ”Sann och falsk fromhet.” Rubriken ”Tro och liv” försöker nog säga samma sak, men kanske är den lite otydlig. Men tro och liv hör ihop. Det ena kan inte skiljas från det andra. Tron blir falsk om den bara består av färdiga trossatser utan att få ett genomslag i människors liv. På så vis är det liv vi lever alltid ett bättre bevis på vår tro än tvärtom. Eller som man enkelt kan säga: Det är inte det vi säger som är viktigast utan det vi gör.

Och om vi ändå vill ha något ord att tugga på, ett fundera över hur detta skulle kunna bli en större del av vårt liv så kan dessa två meningar kanske vara en bra början:

1. ”Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste.”

2. ”Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare.”

mariabild österrike

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.