10 söndag efter Trefaldighet

Det blev visst en predikan (snarare tre) i söndags. Kanske kan någon ha lite nytta av den.

Ingenting stämmer!
Allt är upp- och nervänt!
Och det är vårt eget fel!

Kanske skulle denna söndag kunna hjälpa oss på traven att vända på det felvända så det blir rätt. Och då får Jesus börja: ”Ty den som är minst av er alla, han är stor.”

Poängen är inte att det är barnet som är störst bara för att det är litet. Poängen är att Jesus vill att vi ska byta perspektiv. För det behövs. Lärjungarnas fråga om vem som var den störste av dem skvallrar om vår mänskliga fåfänga och en av de mest bekymmersamma drivkrafter som alltför många dras med – vårt högmod. Fåfängan och högmodet tillsammans driver oss nämligen också till att lägga till andra livsfarliga drivkrafter som girighet, maktlystnad, fiendskap, intriger…

Aposteln Paulus skriver om detta i Galaterbrevets femte kapitel. Där talar han om hur viktigt det är att vi låter Anden leda vårt liv så det blir fyllt av kärlek, frid, tålamod, ödmjukhet och annat sådant som syftar till att tjäna Guds syften – nämligen ”älska din nästa som dig själv.” Men han räknar också upp allt det andra – de där ”tvärtom-orden” som så ofta förpestar våra mänskliga liv. Våra goda föresatser blir så lätt vända till något annat.

Vem av oss är störst – är en fråga som kan få ställas fast det alltid är en förrädisk fråga. Den ställer vi utifrån vårt behov av att rangordna människor, så vi får veta var vi själva står och kanske också för att veta vilka auktoriteter som vi har att förhålla oss till. I ett samhällssystem är det därför en ok fråga. Vi behöver veta vilka lagar som gäller, och vilka rättigheter och skyldigheter vi har. Vi vill inte ha ett laglöst samhälle.

Men när vi börjar jämföra oss med varandra tar det aldrig slut! Och det skapar också osämja, intriger och splittring, sådant som världens liv är alltför fullt av.

Men vill vi vända på det felvända behöver vi lära oss att förhålla oss till är orden ”tjäna Gud”.

Josua var Moses efterträdare. Innan han själv dog talade han med folket om deras sätt att ständigt gå bort från Gud. Och folket svarar att de verkligen vill försöka hålla sig till Gud: ”Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar. Herren är vår Gud… Också vi vill tjäna Herren. Han är vår Gud.”

Kanske är det också det vi längtar efter att säga: ”Också vi vill tjäna Herren.” Precis som lärjungarna ville följa Jesus i allt kan vi längta efter att vårt liv ska ha mer av Gud, mer av tro, mer av kärlek, frid och glädje, kort sagt mer av allt det som befrämjar ett gott liv mellan människor. För vi vet att det finns där någonstans. Men hur ska vi hitta det, helst utan att fastna i något helt annat på vägen?

Det finns ingen genväg, ingen snabb och omedelbart färdig väg. Inget quick-fix! MEN!

I episteln talar Paulus om nådens gåvor. Utgångspunkten är att vi redan tagit emot den största nåden – den som finns hos Kristus själv, den som gör oss till Guds barn. Men när vi vill fortsätta att leva i tron på honom behöver vi mer av hans nåd. Det är vad Paulus pratar om när han säger att nådegåvorna är olika – för alla behöver vi olika!

”Nådegåvorna är olika, men Anden densamma… Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta… Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.”

Tillbaka till Jesus och det lilla barnet – och börja där. Det lilla barnet är du själv, ja var och en av oss. En liten människa som är stor i Guds ögon. För varje sådan liten människa finns det en Guds tanke och plan. Men var och en av oss kan bara söka efter vår egen väg tillsammans med Guds Ande. När vi ser det och kommer ihåg att Gud ger åt var och en det han vet att vi behöver så kan vi vända det felvända rätt och se varje människa som en Guds gåva till världen. Och möta varandra och andra utifrån det.

Då fullgör vi det som är det största av alla Guds bud ”Du skall älska din nästa som dig själv.”

Det är inte där det slutar. Det är där det börjar!

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.