10 söndag efter Trefaldighet 2015

(min tidsinställning fungerade visst inte i söndags så här kommer det som skulle kommit då)…

”Utan mig kan ni ingenting göra!”
Jesus använder bilden av vinstocken, stammen som ska bära de fruktbärande grenarna och ge dem näring så att de kan bära god frukt. Grenarna kan inte växa utanför stammen.

Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, skriver Paulus.
Paulus använder bilden av kroppen med sina olika lemmar, där ingen del kan förhäva sig på någon annans bekostnad – eftersom alla behövs för att kroppen ska fungera.

Alla som någonsin upplevt olika kroppsliga krämpor vet hur det är när allt inte fungerar som det ska. Ett brutet ben måste läka ihop för att vi ska kunna gå obehindrat igen, och under tiden lider faktiskt hela kroppen av att inte kunna röra sig som vanligt.

Vi hör ihop med varandra därför att vi hör ihop med Kristus. Men vi kan behöva fundera över hur det fungerar i vårt liv och i kyrkans liv idag: Jag tänker använda mig av några av bibelorden som vägledning.

Det börjar i Gamla Testamentet hos profeten Jesaja. Där talar Gud om den härliga vingården som han vårdar sig om natt och dag. Men om det dyker upp tistlar och törnen så går han till angrepp mot detta onda. Framtidsperspektivet som ges är att hela ”Israel skall blomstra och frodas och frukterna uppfylla världen.”

Frukterna skall uppfylla världen! Om vi ser ordet Israel på det sättet som de själva kallade sig, nämligen Guds folk, och överför detta till att vara kristen i världen idag, hur ser det då ut?

Ser vi hur den kristna kroppen, summan av alla kristna och alla kyrkor i hela världen lever på ett sätt som får alla runtomkring att häpna över de goda frukterna? Eller hur ser den ask av ”kristna vindruvor” ut om vi kunde köpa den typen av ”frukt” på ICA?

Är de gröna och härliga, eller stora och mörkrödlila med god smak? Eller är de intorkade eller urvattnade eller indränkta av mögel? Kan olika druvsorter och ”leverantörer” över huvudtaget samsas i samma butik?

Svaret finns i vår egen fantasi. Fast inte helt självklart att alla får samma bild.

Därför kan vi komplettera med Paulus och med Jesus.
Först Paulus: ”Kroppen är en och har många delar… Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.”

Jesus sa:
”Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt.”

Båda dessa ord säger att alla som döpts in i Kristi kropp hör ihop. Vi är alltså grenar på det träd som är Kristus, och det är detta som både kallas och ÄR Kyrkan.

Men alla grenar bär inte frukt. All tro är inte sund, inte ens om den säger sig vara genuint kristen. Fast vem ska avgöra det? Svaret finns som en självklarhet – vinodlaren, Gud själv.

Alltså: Allt detta talar om alla kristnas del i en och samma kropp, och därmed indikeras att bristen på frukt lika gärna kan bero på att alltför många ägnat sig åt att agera trädgårdsmästare, vilket bara vår Herre och Gud kan vara.

Det är tyvärr ofta så det ser ut. i kristenheten. I stället för att söka närheten till Kristus själv och låta honom vara mästaren ägnar många sig åt att omgärda sig med färdiga bilder av hur det ska se ut. Därmed går det mesta av kraften till att avgränsa sig från andra grupper av kristna, genom att påstå att de andra inte duger.Av någon anledning gör vi alltså oss själva till trädgårdsmästare i Herrens vingård.

Men Jesus säger:
”Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg.”

När ska vi börja lära av vår Herre Jesus själv i stället för att söka efter att göra tron och kyrkan till en liten låda med tättslutande lock? Och hur mycket hinner vi växa och bära frukt om vi inte vårdar oss om den där platsen i oss själva som är närmast trädet?

Alla vet vi var grenen sitter fast på ett träd. Det är där kopplingen mellan trädet och grenen finns. Det är där näringen flödar ut från trädet in i grenen för att den ska leva och växa och bära frukt. Också om detta talar Jesus, och i stället för att se det som vackra ord – se det som en förmaning och en maning att ta vara på det som vi fått i gåva av nåd, av Gud själv:

”Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra.”

För att bära rik frukt måste vi därför vårdar oss om den där platsen i oss själva som är närmast Jesus: tydligt våga stå för att vi tillhör Kristus, och lika tydligt ge utrymme för alla andra grenar som vill vara beroende av samma källa, Kristus själv.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.