1 söndagen i Fastan 2016

Predikan från februari 2013 – finns redan här men plockar fram den igen:

Jesaja 55:8-9: ”Mina planer är inte era planer och era vägar inte mina vägar, säger Herren. Liksom himlen är högt över jorden, så är mina vägar högt över era vägar, mina planer högt över era planer.”

Det började ju så bra. När Petrus bekänt sin tro på Jesus med orden ”Du är Messias, den levande Gudens son” så hade han fått höra orden ”Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka”. Och tillsammans med Jesus kände han sig sedd och utvald till något mycket större än han vågat hoppas.

Men så börjar Jesus tala om hur människor skall förkasta honom, svika och döda honom. Det blir bara för mycket! Så Petrus tar tag i Jesus och för honom åt sidan och säger att sånt där kan ju aldrig få hända!

”mina vägar är högt över era vägar…”

Petrus var en känslomänniska, snabb att reagera, ofta utan att tänka efter före. Han reagerar med bestörtning på det Jesus talade om. ”Otänkbart! Så får det inte bli, det måste vi förhindra!”

Nu vet vi mer än vad Petrus visste där och då! Vi kan lätt tänka att Petrus inte visste bättre just då och därför trampade han i klaveret. Han ville väl ändå väl? Men Guds vägar är högre än våra vägar, hur mycket vi än tror oss om att förstå. Och det betyder ibland att det kan vara svårt att se vad som är det goda och vad det onda.

Vem förstår sig egentligen på varför Gud gillade Abels djuroffer mer än Kains odlade grönsaker? Hade inte Gud skapat alltihop som lika gott? Visst var det så. Men berättelsen om Kain och Abels offer samt om Kains mord på sin broder har många djup, och alla går inte att fördjupa sig i här.

Men Kain blir arg och besviken. Hans vrede blir till avundsjuka och när han sänker blicken är det för att han inom sig känner ett raseri han inte kan hantera. Men vågar inte möta Guds blick.

Guds tilltal blir för döva öron: ”Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren.” Det nerböjda huvudet – Kains sänkta blick – talar ju om det som kan ske inom oss när vreden och ilskan går inåt och rusar genom hela vårt väsen ända tills det far ut – ofta på ett sätt som leder till hemskheter av olika slag. Det är då inget unikt för Kain. Men det beskriver hur det onda får fäste inom en människa och driver bort det goda.

Den sänkta blicken kan därför vara en bild av synden och vår undanflykt när vi inte kan möta en annan människas – eller Guds – blick. Den som ser in i en människas ögon ser ju en spegelbild av sig själv och en Guds avbild. Den människa du kan se i ögonen kan du inte medvetet göra illa!

Aposteln Jakob konstaterar: ”Salig är den som håller ut då han prövas…” Kain valde det onda. Det är också många människors val. Men det är viktigt att veta varifrån saker och ting kommer. ”Gud kan inte frestas av det onda och själv frestar han ingen” skriver Jakob. Skyll inte på Gud, det är vi själva som väljer det goda eller det onda i varje val.

”Håll dig på din plats, Satan!” säger Jesus till Petrus. Det var säkert som ett slag i ansiktet på honom. Men det händer inget mer där! Jesus överger inte Petrus. Han ger honom inte heller något tillfälle att sänka blicken och fastna i sin känsla av ovärdighet. Det beror förstås på at Jesus ser på Petrus och Petrus ser tillbaka in i hans blick, den som ser och vet och förlåter allt.

Guds vägar och tankar är oändligt högre än våra – han har ett perspektiv som vi inte har.

Också när vi inte förstår, för ibland förstår vi inte alls, och ibland vill vi också ifrågasätta. Men Guds vägar står för sig själv ändå.

Fel gör vi alla. Men förlåtelsen ges till oss ändå. Och möjligheter att ställa saker och ting till rätta.

Även i de fel som vi gör kan Gud vända och använda våra felsteg till att förändra till något gott eftersom hans perspektiv är större än vårt.

Det är väl det som är evangelium; Guds kärlek till oss är så stor att han inte har gett upp hoppet om oss. Vi kan lyfta blicken och möta Guds blick, den som älskar och förlåter mer än vi någonsin kan förstå.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.