1 söndag efter Trettondedagen

1 söndag efter Trettondedagen.

Älskad och utvald! Det är vad Guds röst säger till Jesus när han döps i Jordanfloden. Jämför vi med berättelsen om Moses som litet barn som läggs i floden – så utstrålar hela berättelsen samma sak, även om det aldrig sägs. Modern älskar sitt barn, allt som sker visar också att det kommer att bli något särskilt med detta barn, Moses. Han dras upp ur vattnet för att överleva och bli en ledare för sitt folk. Jesus stiger upp ur vattnet efter dopet för att ta sig an det uppdrag som han har blivit sänd till världen för att utföra.

När vi idag läst om Moses som räddas ”ur vattnet” och i episteln om Jesus som kommer genom vatten och blod blir dessa texter ett vittnesbörd om vem Jesus är och vad han har gett oss.

Vi ser det i vattnet – dopet, både hans eget dop där han går in i sitt uppdrag och i vårt eget dop där han går in i vårt liv.

Vi ser det i blodet – korset, både i det kors som han blev upphängd på för att försona världens synd, och i det kors som vi som människor måste bära i våra egna liv. Allt detta ligger i det Jesus gör i sin vandring från dopet till korset och uppståndelsen.

Vad betyder det då att vi säger att vi tror på Fadern, Sonen och den Helige Ande?
Aposteln Johannes sa: ”Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet…”
Livet finns i Guds son. ”Du är min älskade son, du är min utvalde.”

Det liv han vill ge går genom vattnet och blodet, dopet och korset till evigheten i härlighet hos Fadern. På den livsvandringen behöver vi Andens kraft, hjälp, stöd och tröst. Och allt detta vill Gud ge oss.

Den som har hans son har livet, det eviga livet finns i och hos Jesus Kristus.

MEN alla dessa stora ord om tron på Kristus behöver få sitt fäste i oss och våra liv. Det är inte bara att lyfta upp orden framför sina ögon och säga att ”så här är det bara.” Vi behöver också hitta ett sätt att låta det få ett genomslag i våra liv.

Det kan finnas många sätt att få tron att bli mer levande, i oss själva och i hela kyrkan.

  • Vi kan tala om hur viktigt det är att möta Gud i stillhet och bön.
  • Vi kan tala om att läsa och studera Bibeln för att genom den nalkas Guds tilltal lite mer.
  • Vi kan öva oss i att se oss som utvalda och älskade av Gud eftersom Jesus har tagit emot oss genom dopet och lovat oss gemenskap och evigt liv genom tron.

Ett bra sätt att öva sig i detta är att försöka att se på alla människor på det sätt som Jesus gjorde – se dem som älskade och utvalda av Gud. Det får då konsekvenser för det liv vi lever eftersom vi inte kan trycka ner människor som vi vet är älskade av Gud. Det borde få konsekvenser för vårt sätt att se på de fattiga och sjuka, de som är utan hus och hem, de som kommer som flyktingar till vårt land. Men också för hur vi tar hand om dem som vi har närmast, i vår familj, våra vänner…

Ett annat bra sätt att öva sig i att se sig som älskad och utvald av Gud är mötet med Jesus Kristus i mässan, i nattvardens bröd och vin, i det som kallas eukaristin, glädjen och tacksamheten över att Gud tar plats i vårt mänskliga liv genom bröd och vin.

Genom historien har nattvarden ibland kommit i skymundan, av diverse olika anledningar. Sådana anledningar är svåra att gå in på så här i en predikan, snarare hör det hemma i samtalet inom församlingen.

Men om vi ser lite på dagens texter:

Idag har vi läst hur han kom genom vattnet – i sitt dop då han invigs till sitt uppdrag. Vi vet att han genom vattnet och Anden i dopet har gett oss ett löfte om att vi genom honom ska få leva i gemenskap med Gud, idag, och i morgon och i evighet.

Blodet är hans död, hans lidande för att sona världens synder. Men det är också levande i det som han själv säger: ”detta är mitt blod som blir utgjutet för syndernas förlåtelse.

Vattnet är dopet, en bild av det nya livet, det rena och himmelska som vi får del av genom dopet, liksom löftet om det eviga livet.

Blodet är lidandet och döden som finns i varje människas liv och som genom Jesu död på korset får en ny betydelse: en försoning, en förlåtelse utan gräns, ett liv som redan här i tiden kan ge föraning om det eviga livet.

Därför blir nattvardens måltid så mycket större än det som vi själva gör när vi tar emot ett litet stycke bröd och en liten gnutta vin. Det är en måltid som Kristus har skapat åt oss för att vi i vårt dagliga liv ska kunna bli bärare av det gudomliga liv som han har vunnit åt oss genom sitt blod. Det är en himmelrikets måltid, en gemenskap över alla tidsgränser – och där får vi del av hans löften om förlåtelse och frälsning, ett liv som går längre än det vi har och kan se.

Gud vill ge oss något. Därför sände han Jesus till oss. I honom har vi både glädje och liv – i evighet. Det är stora påståenden, men ingenting annat går att säga än att det är stort!

”Gud söker vårt hjärta, vårt umgänge vår blick – inte våra tjänster.” (Peter Halldorf i ”Drick djupt av Anden”)

/Predikan från januari 2010/

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.