Fromsint

Betraktelser i tiden

Sanningar om svensk vapenexport

Ärkebiskopen skriver idag om nypublicerade fakta om svensk vapenexport. Där konstateras att den svenska vapenexporten är störst i världen i förhållande till hur stor vår folkmängd är. Samt att stora mängder svenska vapen hamnar i länder med mycket tveksam demokratisk status.

Ärkebiskopen ryter till

Jag tycker det är bra att biskop Anders ryter till. Men saknar fler som gör det. Tydligen har Riksdagen beslutat om hårdare regler för export av vapen men regeringen på ett sätt som verkar ske i fler ärenden än detta helt enkelt låter bli att göra något för att få fram den utredning som behövs för att göra jobbet som krävs för att skapa nya regler. (Lång mening).

Tyvärr tror jag att det här inte är något nytt. Vapenexporten har en tendens att hitta ut till dem som vill köpa. Sker det inte på laglig väg görs det genom alla kryphål man kan hitta. Det är pengarna, det är makten och någon form av politik också bakom allt detta. Den förs inte fram särskilt tydligt, men när någon minister ska uttala sig i frågor som denna blir det inga tydliga svar annat än att man förstår att regeringen naturligtvis har rätt att tolka saken som de gör.

Fler kritiker efterlyses

Nu är säkert inte ärkebiskopen ensam om kritiken. Men inte ska väl han vara ensam kyrklig ledare som gör detta? Var finns de andra biskoparna? Eller tror de att bara för att Anders skriver så slipper de? SÅ en liten utmaning till herrar och damer biskopar att skriva och hojta om detta lite extra. Alltid utmanar och retar de dem som med jämna mellanrum anser att ni som biskopar och vi i kyrkan ska hålla käft i politiken.

Men det gör vi förstås inte! Väl?

När livet är en öken

Evangeliet började med orden: ”Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen.”

Fastetidens andliga miljö är just öknen, en symbol för prövningar och svårigheter av olika slag. Det vi lär oss av Jesus och hans 40 dagar i öknen bekräftas av kristna genom hela historien och därför blir också öknen en viktig kristen symbol!

Tröstlöshetens plats och hoppets plats!

Jag kan inte förklara det så bra som den katolske biskopen Anders Arborelius, så jag citerar honom: ”I Bibeln står öknen som en symbol för två till synes helt olika verkligheter. Först och främst är öknen en ändlös och tröstlös plats, där det alltid råder torka och allt liv är hotat. Därför är det inte så konstigt att öknen också pekar på det inre tillstånd där människan är som allra mest utsatt och blottställd. Men just därför är öknen också ett hoppets tecken på människans totala beroende av Guds kärlek och nåd. Bara han kan rädda människan från att duka under i öknen. Bara han kan befria oss från torkans och tomhetens välde. Bara han kan få öknen att blomstra.” (Kat. kyrkans hemsida 2006-03-04)

Längtan i tider av torka

Öknens symboliska värde finns i att jämföra vårt andliga liv med ett liv i en öken eller på en bördig plats. Alla upplever – och kanske ofta – att det andliga livet känns torrt och intetsägande, det smakar inte, det lockar inte till någon form av glädje. Fast det finns kvar som en längtan, som en törst eller hunger efter att slippa känna meningslösheten eller tomheten eller kanske alla de besvärliga frågorna som man ville ställa till Gud men inte vågar göra…

Berättelsen om Jesus och de tre frestelser som djävulen förser honom med blir en berättelse om oss var och en – om våra livs längtan och besvikelser, om törsten efter en tro som räcker längre än den som vi idag har, om gemenskap och upprättelse, upphöjelse – ja allt sånt man inte kan få i öknens ensamhet.

Kampen lönar sig sa LHC

Nog var det kamp i kväll i Cloetta Center. Och LHC gjorde det de måste, vann. Och vann bra. Det var alltså inte förgäves att gå och se en match. Nu är det gjort.

Så återstår bara att fortsätta kampen med allt annat. Att inte ge upp. Minns plötsligt att kommande söndag har något kampaktigt över sig. Det känns bra. För skillnaden mellan det verkliga livet och en hockeymatch är att matchen har bara tre perioder à 20 spelminuter. Om det inte är oavgjort vid full tid förstås. Men livet pågår i så många perioder att vi inte kan räkna dem. Och inte heller vet vi när det är slutsignal heller. Därför kan vi alltid fortsätta att kämpa.

Hur det går för LHC den här säsongen får vi veta inom kort. Men den vanliga kampen fortsätter som vanligt… också i kyrkan. I morgon är det åter till den vanliga verkligheten. Det är gott det.

Vad har LHC för likhet med Svenska Kyrkan?

Jag läste i morse i Corren om ännu ett nederlag för LHC – Linköpings stolthet. Till saken hör att jag inte är nämnvärt intresserad av ishockey. Uppväxt i en fotbollshåla är det fotboll som är bäst! Men jag kan ju inte hoppas på Linköping i Allsvenskan i fotboll (herrligan). Och i morgon kväll ska jag gå på match i Cloetta Center. (Alla nya arenor heter något som påminner om något företag, visst…)

LHC och bottenträsket

LHC har en mängd storspelare, sägs det. De kan väldigt mycket mer än de presterar just nu. Det sägs det också. Anledning nog till att de ligger nära bottenträsket och riskerar att hamna i kvalserien. Jättekul… men hoppet är väl inte ute så länge inte siffrorna säger att det är kört?

Svenska Kyrkans bottenträsk

Nog vet jag att många inte gillar att jag tycker att Svenska Kyrkan är lite som LHC just nu. Här finns det mängder av stora och goda saker att komma med. Men på något sätt lyckas kyrkan alltför ofta röra till det. Det blir väl inga ”matcher” vunna när allt är slätstruket och mer eller mindre bortplockat på intressant innehåll? Siffrorna för gudstjänstlivet är inte särdeles bra. Och sämre blir det för det mesta. Och då menar jag inte de där träningsmatcherna, det där finliret som vi också måste ägna oss åt i kyrkan emellanåt. Visst är det bra med härliga konserter också i kyrkan. Men vi måste inse att det är en kulturgärning, inte en evangelisation eller mission.

 Att spela på rätt arena

Det är viktigt att veta på vilken arena man spelar. Jag hör inte till hockeyarenan. Men jag kan gå dit och se, och heja på så jag blir hes – om jag vill. Men min arena är kyrkans i första hand. Och där finns jag väl alla andra dagar…

Dock – för Linköpings skull – Heja LHC!

 

Svenska Kyrkan

Jag inser att jag måste ha tillbaka kategorin ”Svenska Kyrkan” i mitt bloggsystem. Tog bort det tidigare för jag tyckte jag hade för många. Men eftersom jag ofta skriver något som hör ihop med Svenska Kyrkan och som jag kanske inte vill kategorisera som tro och liv är det väl lika bra att ha den rubriken också.

Fast nu, till en början (igen) får den vara tom tills jag skrivit något nytt om denna företeelse (Svenska Kyrkan). Typ.,

Performance Optimization WordPress Plugins by W3 EDGE