Två fronter ser jag framför mig i arbetet med Svenska Kyrkans nutid och framtid. Det ärorden identitet och struktur. Om dessa två ord skulle jag vilja skriva mer än det här lilla jag nu plitar ner – eller snarare plitade ner i min Iphone igår på väg hem från London och S:t Albans.
Vad kan rymmas under rubriken identitet och under rubriken struktur?
Identitet är Tro, Kristus, Mässan, andlighet, teologin, församling, gemenskap CA 7, etc
Struktur är episkopal, trosgemenskap, ordo, ekonomi, organisation, förvaltning, kyrkomöte, mm
Kyrkans identitet är ofta beskriven i teologiska termer, men i Confessio Augustana 7 som ofta används som en portalparagraf i lutherska sammanhang är det också en beskrivning av ett förhållande: där Ordet förkunnas och sakramenten är i bruk där finns Kyrkan.
Att förkunnelsen inte kan vara vilka lösa tankar som helst är klart: Ordet, Kristus är genom sin Ande närvarande i sin Kyrka när den håller sig till den bekännelse som tydligt följt linjen från apostlarnas tro till vår tid.
Den kyrka som inte vågar stå för det som i alla tider varit det kristna evangeliet har inte en tydlig kristen identitet.
Ofta försöker vi i Svenska Kyrkan att vara så anpassade till den tid vi nu lever i att vi som kyrka blir otydliga i budskapet. Kristus kommer i skymundan för att det där med Jesus är mycket svårare att tala om för en del än vad ett allmänt tal om Gud är. Som om evangeliet någonsin varit något annat än en stötesten och en dumhet för många som inte tror! Men för Kyrkan kan det inte bli någon framtid utan att hela evangeliet blir tydliggjort som det enda och grunden för vår tro är Jesus som Herre och frälsare genom hans död och uppståndelse.
Genom en tydlig identitet blir det inte osäkert vad Kyrkan är och vad den gör och varför. När vi samlas till mässa, i bön, lyssnande, lovsång och tillbedjan möter vi Guds verklighet och blir styrkta i vår tro och förväntan på ett liv som inte tar slut ens i döden. Evighetstron, tron på himmelriket och det eskatologiska perspektivet får inte glömmas bort heller. Den som regelbundet firar mässa får med allt detta i liturgi, predikan och gemenskap.
Strukturen är inte oväsentlig. Enligt min mening är Svenska Kyrkans episkopala struktur både hotad och illa behandlad. Drivkraften hos det nuvarande kyrkomötet att SvK ska vara en öppen demokratisk och rikstäckande folkkyrka har ofta vilselett de beslutsfattande. Det första och största felet i vår struktur är den grundläggande organisationen som syns och märks i kyrkovalen, och i hur SvK hanterar läroämbetets representation. Jag menar att en organisation som vill kalla sig kristen kyrka kan inte låta dess struktur vara en kopia av samhällets. Kyrkan är något annat. Kyrkans biskopar ska vara garanter för att läran förs vidare, för liturgi, trostolkning mm.
Mer än så skriver jag inte här och nu. Det är inte heller färdiga tankar, så ta dem för vad de är. Vill du reagera på dem så gör det.
