Guds rike är nära – 2 söndagen i Advent

Guds rike är nära! Med hjälp av psalm 39 vill jag bygga upp dagens predikan utifrån frågan: Hur kan Guds rike vara nära oss idag?

Guds rike är nära! Jesus löser ur vanmakt, ur synd och skam, ger oss sin kraft och frid.

Det finns gott om vanmakt, synd och skam i vår tid. Vi lever i ett informationsflöde som aldrig är tyst! Det är lätt att känna en vanmakt i bombardemanget av information om allt som händer överallt. Och vi blir lätt utmattade när vi ska försöka engagera oss i alla katastrofer, terrordåd, politiska skandaler, berättelser om människors maktmissbruk, sjukdomar och annat elände på denna jord. För ibland har vi ju fullt sjå med att orka med vårt eget lilla liv.

I detta ständiga flöde av information kan det vara svårt att urskilja ett budskap som grundligt kan förändra människors liv. Finns det något sådant? Och om det finns – var finns det och hur får vi del av det?

Det behövs ett budskap som inte matar oss med allt så att vi inte kan ta emot något. Det behövs något som inte slätstruket stryker oss medhårs utan går rakt in i djupet av vår själ.

Kyrkans budskap är det som Jesus gett oss att förkunna i alla tider, oavsett hur tiderna ser ut: Guds rike är nära! Jesus löser oss ur den vanmakt som vi självklart känner när hela världens alla behov och elände knackar på vår dörr och kräver hela vår uppmärksamhet. Ingen enda människa kan lösa alla världens problem! Och varje människas viktigaste uppgift är att vara sig själv! För bara där vi är oss själva kan vi finna en väg till andra – och vara till för andra.

Det är här Jesus vill koma in i våra liv. Han ger oss sin kraft och sin frid. Det är psalmens ord och det blir också resultatet när vi både lyckas höra och ta emot det budskap som Jesus ger oss också idag. Jesus ger sin kraft och sin frid – till den som vågar möta honom här och nu. Det är personligt. Det är nära. Och det måste vara så.

Guds rike är nära! Den som var bunden och trött och tom, frihet och glädje får.

Många människor idag är trötta och tomma. Och allahanda självutnämnda profeter försöker dra nytta av det och fylla människornas liv med ”sin grej”. Men riktiga profeter är det ont om – och det är kanske bra. Då kan vi studera de gamla profeterna. I dagens epistel berättades det om dem: Episteln – Rom:15

Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp.

Det finns alltså en möjlighet att lära sig något av dem som levt långt före oss. Kanske kan de hjälpa oss att finna friheten och glädjen i det liv vi lever i stället för att bara kämpa med tröttheten varje dag och känslan av att vara låst och inte komma någonstans i livet.

Paulus säger att profeterna kan undervisa oss så att vi får tröst och uthållighet som räcker för att vi ska klara av att hålla hoppet vid liv. Idag talade profeten Mika om en förhoppningsfull framtid där Guds rike kommit så nära att det börjat förändra människors liv så mycket att det inte ens finns några krig kvar att kämpa.

Vilken dröm! Är den vansinnig? Den kan verka ointaglig, men profetens ord står där som en fingervisning om att vi inte ska ge upp hoppet om vare sig våra liv eller denna världen. Guds rike är nära – det finns både frihet och glädje i det liv vi lever och Gud vill inte att vi förtränger det och bara ser det mörka och hotfulla.

Guds rike är nära! Öppna ditt hjärta i bön och bot, upplåt vart hemligt rum.

Det finns två enkla sätt att nalkas Bibelns ord om den yttersta tiden. Det ena är att ”gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån”… ”ty himlens makter skall skakas”. Som inför ett kommande oväder eller stora beslut i livet när människor utgår ifrån att allt kommer att gå ”käpprakt åt skogen”. Det handlar om rädsla. Och den rädslan kan ta sig olika uttryck. Gemensamt för dem alla är att rädslan blockerar våra möjligheter att komma vidare, att vara oss själva.

Den andra möjligheten är att vara trygg! Våga lita på Gud, också när jag inget begriper. Det finns en plats för mig i Guds närhet. Det räcker.

Men för att kunna vara trygg i tron på Gud krävs ett öppet hjärta. ”Öppna ditt hjärta i bön och bot, upplåt vart hemligt rum.” Denna uppmaning lär inte vara populär bland människor idag. Alla vill förstås kalla sig öppna för ingen vill kallas inskränkt. Men ett öppet hjärta som vänder sig till Gud i bön och bot – det är något annat. Det öppna hjärtat är öppet för Gud – öppet för att låta varje del av sitt liv genomlysas av honom. Också de delar som vi känner vanmakt och synd och skam inför.

Det är inte många som vågar det! Men det är ju det Jesus vill möta oss i – oss själva. Då blir Guds rike nära dig och mig – när han tas emot och ges plats i våra liv.

 

O Gud, du som i Jesus Kristus upprättar ditt rike,

Gör oss starka i tron, uthålliga i bönen och frimodiga i kärleken

Intill den dag då han kommer åter i härlighet.

Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen. (kollektbönen)

 

2 söndagen i Advent den 10 december 2017

Herråkra kyrka. Första årgången.

Psalmer: 111, 688, 39, 104:1-4, 490.

Söndag före Domssöndagen

Predikan för Söndag före domssöndagen 2017

Profeten Amos är inte lättsmält. Hans bok är fylld med Guds bekymrade stämma som talar till folket om deras liv, och om sådant som drar människan bort från Gud.

I Amos ord finns det plats för reflektion över hur det ska bli för dem när Guds rike kommer. Med samma fortsättning kommer det att gå illa.

”Den dagen, säger Herren Gud, låter jag solen gå ner vid middagstid och lägger jorden mörk på ljusa dagen.”

[11] Ja, den tid kommer, säger Herren Gud, då jag sänder hunger över landet – inte hunger efter bröd… utan efter att höra Herrens ord. [12] Då skall de irra från hav till hav, driva omkring från norr till öster och söka efter Herrens ord, men de skall inte finna det.

Kanske vågar jag ställa frågan om inte dessa Amos ord kan talas in i vår tid? För visst irrar människor omkring idag mer än någonsin. Med teknik och nya vanor irrar vi omkring i världen, ibland bara genom våra datorer, men vi blir mer och mer rotlösa, historielösa, och utan förankring i både historia och det som kan kallas kristen tro. Samtidigt söker vi utan att finna – kanske därför att vi är så förtvivlat rädda för att göra oss stilla i oss själva.

Kanske är det dags för någon att säga: Tryck på bromsen, lär dig att använda avstängningsknappen också! Stanna snurret och kliv av för att i lugn och ro lyssna till ditt eget inre! Annars kan du aldrig höra och ta emot det Gud talar till dig.

Men det är förstås många som vill tala till oss om våra liv och allt det där som vi borde göra av dem. Den ena efter den andra av tidens ”profeter” avlöser varandra med budskap om kärlek, rättvisa, lycka, rikedomar, kändisskap, självförverkligande etc.

Jesus säger i evangeliet om allt detta:

”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. [21] Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”

Resten av evangeliet tydliggör vad han menar med att ingen kan veta eller peka ut exakt vart vi ska gå eller söka efter Guds rike. Svaret på vårt sökande är att finna inom oss – så säger Jesus. ”Guds rike är inom er.” – eller som man också kan översätta: Guds rike är mitt ibland er.

Detta betyder att vi kan finna Guds rike, möta Gud var vi än befinner oss. Mitt ibland oss eller inom oss betyder inte att det är vi som är Gud. Men Gud möter oss endast när vi är oss själva och han har gjort oss sådana att vi kan bära Guds rike inom oss trots vår ofullkomlighet!

Dopet – det som kallat och gjort oss till Jesu lärjungar är kanske det mest påtagliga beviset för oss att peka på för att visa vad som menas med att Guds rike är inom oss. I dopet planterar Gud sitt rike som ett frö inom oss. När fröet får näring så att det kan växa och bära frukt kommer det att hjälpa oss att leva våra liv som kristna, som Jesu lärjungar i denna värld. Dopet är som en inplantering av Guds rike i oss – gjord för att växa och ge frukt.

Paulus berättar i episteln om det stora i att veta att Jesus Kristus bär oss och räddar oss till sist – Guds rike är inom oss. Därför säger han:

”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus.”

Ingen av oss lyckas någonsin leva på ett sådant sätt att vi av oss själva uppfyller allt detta fantastiska som finns nedlagt i vår kallelse vid dopet. Vi söker – och ibland finner vi. Vi kämpar och ibland förlorar vi. Men som Kyrka kämpar vi tillsammans. Tillsammans i tron på att Jesus Kristus är vår Herre och frälsare tappar vi inte hoppet utan vågar hoppas både på det här livet och det kommande. Därför är Guds rike synligt mitt ibland oss när vi firar gudstjänst. Inte för det vi gör utan för att Gud är i oss och för att vi är i honom.

Därför avslutar jag med ord från Paulus i Fil 3:16

”Men låt oss fortsätta på den väg som fört oss hit.”

22 söndag efter Trefaldighet

Vad är att bli förlorad? Och frälst – räddad?
Dagens predikan som den skrevs – även om den blev lite annorlunda när den väl hölls…

Det finns en enda anledning till varför Kyrkan och kristendomen finns! Den anledningen går att uttrycka på många sätt. Idag kan vi kalla det ”Frälsningen”. Frälsningen beror på Jesus, och den handlar om att han vunnit seger över död och mörker för evigt. Och att jag som döpt och kristen lever mitt liv här på jorden i ett löfte om det eviga livet där mörker och ondska inte har någon makt.

Striden mellan mörker och ljus pågår ständigt. Vi kan också kalla det kampen mellan ont och gott. När ljuset inom oss sviktar går vi under, övervinns av mörkret. Fysiskt och psykiskt, andligt och på alla sätt under. Men allt det som ljuset står för – godhet, kärlek, gemenskap, hopp – motverkar mörkrets och ondskans makt inom oss och i hela världen.

Två små bibelord från dagens texter:
Jesus sa: ”Vandra medan ni har ljuset så att mörkret inte övervinner er!”
Profeten sa: ”Kom… låt oss vandra i Herrens ljus.”

Det är skillnad på mörker och mörker samt på ljus och ljus. En liten glödlampa är en sort ljus – det inre ljus som en människa kan bära på och vara buren och ledd av är något helt annat. Fast ljusets funktion är alltid densamma – att kasta ut mörkret!

Alla, ja nästan alla filmer, serier, fantasy etc skildrar kampen mellan mörker och ljus – ont och gott. Vi har det i Harry Potter, Sagan om Ringen, Star Wars, böcker och filmer som oerhört många har fått med sig på vägen. Men också i hjältefilmer och serier där hjältarna ofta har en egen inre kamp med sitt eget mörker. För det inre mörkret är det många som kämpar med.

Och alltid vet vi vad som händer när mörkret tar över. ”May the force be with you” – ja den goda kraften. För den mörka kraften tar över ditt liv och alla andras. Mörkret slukar allt på sin väg. Samtidigt – när ljuset står emot, när ljuset inte blir förorenat av mörkret, så står det som segrare till slut. Ungefär som det enkla som vi gör när vi går in i ett mörkt rum och trycker på strömbrytaren. Vips – så är mörkret borta.

Men visst kan det se mörkt ut ibland. Men påskens första psalm berättar: Sv Ps 146:2 – påskens psalm:

”Här var mellan ljuset och mörkret en strid.
Dock segrade ljuset för evig tid.
Nedstörtad är döden (och tron står opp
Bland jordiska öden med himmelskt hopp.)

Döden är nedstörtad! Det handlar om Jesus och hans uppståndelse. Kraften i hans uppståndelse är som ett starkt ljus som spränger sin väg genom det kompakta mörker som är dödens mörker. Det är där som han visar vem som är Frälsaren! Han som brutit dödens makt. För trots allt mörker som fortfarande finns, och all död som aldrig verkar ta slut så tror vi att Jesus räddar oss från dödens mörker till det eviga livets ljus. Det betyder helt enkelt: Döden skrämmer inte längre!

Jesus är det ljus som vi bärs av. Genom dopet har vi fått ett inre ljus, ett frö till evigheten. Och det har vi på grund av det som Jesus gjort när han självmant gick in i det mörkaste av allt mörker – döden. Hade han varit kvar i döden skulle inga kristna finnas. Ingen kyrka. Ingen tro som vi känner den.

Men nu har han uppstått. Mörkret – hur mörkt det än verkar vara – har inte övervunnit ljuset. Johannes evangelium 1:5 ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”

Jag tänker mig att vi kan använda en enkel bild från vardagen för att ha med oss tron på uppståndelsen och ljusets seger över mörkret:

Varje morgon, när ljuset från solen börjar lysa sin väg genom vårt höstmörker, kan vara en bild av det hopp vi har om frälsningen. För varje dag som vi får vakna till en ny dag är hoppet kvar. Hoppet för världen och för dig och mig. För Jesus lever!

I den mörkaste natten börjar lovsången. (se Psalt 108:3 ”jag vill väcka morgonrodnaden” – 1917)